Debatt
Vilken forskning grundar man sig på när man kräver fler poliser och längre fängelsestraff för att få bort gängbrottsligheten? Kraven är inte kunskapsbaserade. Tar man inte reda på orsakerna till problemen så vet man heller inte hur man ska angripa dem. Det blir bara slag i luften. Statistik visar att längre fängelsestraff har en mycket marginell effekt, både på återfall och ny brottslighet.
Kriminalvårdens utredning ”Vägen ut ur gänget” visar att så gott som alla gängkriminella har liknande bakgrund; fattigdom, social utsatthet, problem i skolan, ofullständig skolgång, problem i hemmet – det vill säga problem som går att förebygga och åtgärda med sociala insatser och rätt placerade resurser. Man botar inte fattigdom med poliser och repressiva åtgärder. Att bara göra mer av någonting som inte fungerar är både idiotiskt och dyrt.
Den viktigaste faktorn för ett gott liv är att barnen klarar sin skolgång; att de får fullständiga betyg i årskurs 9 och därmed behörighet till gymnasiet. Skolgång och yrkesutbildning är det absolut viktigaste vaccinet mot fattigdom.
I Glasgow bestämde sig polisen för att se de grova brotten och det dödliga våldet som en folkhälsofråga och sjukdom. För att stoppa våldet måste man gå till roten av problemet snarare än att arrestera fler personer. När man diagnosticerade gängmedlemmarnas verklighet fann man att grundproblemet är fattigdom.
Polisen bildade då en speciell våldminskningsenhet och startade samarbeten med lärare, läkare och socialarbetare i staden. Man växlade fokus från att bestraffa och spärra in till att erbjuda utvägar ur våldsspiralen. Exempelvis driver polisen egna sociala projekt där före detta brottslingar får arbetsträna i gatukök som hjälp ut i arbetslivet. Metoden är mycket framgångsrik.
Ska vi komma till rätta med gängvåldet är det andra politiska och sociala insatser som behövs. Fler lärare och personal på förskola, skola och fritidshem. Utbyggd skolhälsovård, fler socialarbetare (och fler med fokus på samhällsarbete), ökat samarbete med arbets- och föreningslivet etcetera, som behövs. Och inte minst en kraftig upprustning av ”utanförskapsområdena” och en förändrad bostadspolitik, effektivare arbetsmarknadspolitik och en rättvisare skatte- och fördelningspolitik. Nödvändigt är också att socialtjänsten, polisen och skolan samarbetar. Det finns i dag vissa sekretessbestämmelser som borde ses över, eftersom de försvårar ett samordnat arbete med ungdomarna och deras familjer.
Bara genom en förändrad politik och sociala insatser kan vi komma till rätta med gängvåldet. Bara så kan de fattiga och utsatta människorna få upprättelse och känsla av värdighet, hopp och framtidstro - för att orka ta tag i sin livssituation, hitta sina styrkor, göra bättre val och förändra sina liv.