Krönika
Förra veckan ägnades nästan helt åt budgetarbete. Efter år av covid och nu krig, inflation och stigande priser är läget tufft i landets kommuner och regioner. För 2023 lade 17 av 21 regioner en minus-budget. För 2024 blir det fler. Den enskilt största påverkan på kommuners och regioners ekonomi just nu är den stora kostnaden för att täcka framtidens pensionskostnader. För oss är det 400 miljoner mer -23 och -24. Det är kostnader vi inte kan påverka men som tar mycket budgetutrymme. Samtidigt minskar statsbidragen mycket och kostnaderna ökar.
När det är exceptionellt tufft är gemensamt ansvar att föredra. Det är en styrka att alla partier i fullmäktige är eniga. Vi kommer att fatta slutligt beslut om budget i november. Vi behöver veta mer om omvärldens påverkan på vår ekonomi och inte minst regeringens beslut kring statsbidrag för att sätta helheten. Nu är vi dock överens om ett gemensamt planeringsunderlag för driftsbudget. Vi skjuter till 4,4 procent till verksamheterna, 320 miljoner, när vi säkerställer full lönekompensation på märket 3,4 procent, medel för ökade priser och externa avtal och när vi håller fast vid vår resursfördelningsmodell där vi tar ansvar för demografi; det vill säga fler barn och äldre och sjukvårdens utveckling, - det är vi överens om inom alla partier.
På så vis tar vi ansvar i en svår tid. Våra verksamheter får en bottenplatta, en utgångspunkt och så goda planeringsförutsättningar vi kan ge just nu. Det innebär en minusbudget så här långt - ett för Region Gotland och oss alla helt unikt beslut.
Vi kan göra det planerat och avvägt tack vare att Region Gotland har god ekonomi som byggts upp över tid. Den tidigare Socialdemokratiska regeringen kompenserade kommuner och regioner väl under pandemiåren. Tack vare det har vi kunnat sätta av 365 miljoner i en reserv. De kan vi använda nu.
På samma sätt som vi gör här resonerar man runt om i landet. Jag läser Mats Linders ledare från tisdagen. Han menar att vi, helt eniga politiker i Region Gotland, inte tar ansvar när vi i samförstånd lägger en minusbudget. Det säger mycket om Linders förmåga att sätta sig in de utmaningar landet är i. Att säga upp folk för 200 miljoner om året i två år skulle få förödande konsekvenser i förlängningen. Det vore inte god ekonomisk hushållning. Ökad arbetslöshet, minskade skatteintäkter, vårdköer, barn som inte klarar skolan, medarbetare som vi behöver men som får gå ändå med svårighet att sedan kunna rekrytera tillbaka, lågkonjunktur som förstärks och så vidare.
I SVT nyheter uttalade sig i veckan Region Skånes ordförande, moderaten Carl-Johan Sonesson, om situationen vi regioner är i. Även där lägger man minusbudget och använder sin reserv. Han kräver att staten ska räkna upp statsbidragen och kompensera för de höga pensionsavgifterna. Han menar också att skatteökning lokalt vore fel väg att gå eftersom problemet är tillfälligt och menar att staten som har progressiv skatt bör agera. I Skåne har alla partier enats om en skrivelse till regeringen. Här på Gotland är vi också eniga om att vi kommer agera i frågan.
Som sagt! Mitt mål inför budgetveckan var enighet i den gotländska politiken. Det har vi. Jag är så djupt imponerad av den kunskap och samarbetsvilja vi har i gotländsk politik. I svåra tider är enighet bästa styrkan.
Meit Fohlin (S), regionstyrelsens ordförande