Del 2 av 3 i en debattserie av Hans Söderberg
Demokratisk socialism för frihetens, rättvisans och naturens skull
Den revolution - omvälvning av värdesystem - som Marx syftade till har som oeftergivligt krav demokratin. Endast genom demokratin kan vi göras ansvariga för den lagstiftning som fordras för att vi ska kunna utveckla ett system för frihet och rättvisa, som är de två begrepp som utgör grundvalen för Marx revolutionära tänkande.
Martin Hägglund gör en genomgripande analys av det kapitalistiska systemet grundad i Marx tänkande och finner inte en abstrakt utopi som kommer att lösa alla våra ekonomiska problem en gång för alla, utan bara den självklara slutsatsen att också de ekonomiska besluten måste vara demokratiska och inte bestämmas av en marknad som producerar för en ständig tillväxt som styrs av en hämningslös massmarknadskonsumtion, som inte kan vara rättvis och dessutom utgör ett allvarligt hot för natur och klimat.
För Hägglund innebär det att den enda framkomliga vägen för att ”övervinna” kapitalismen är den som görs möjlig genom ”demokratisk socialism”. Kapitalismen har skapat ett samhälle där allt annat än frihet och rättvisa kommit att bli människans villkor. Den avgörande bristen är bristen på demokratiska beslut över ekonomin, har många tänkare före Hägglund konstaterat, men längre än till fördelningspolitiska reformer har man likväl inte nått. Att omfördelning inte räckt till för att kontrollera kapitalismen är i dag tydligt. Socialdemokratin har genom löntagarfonder gjort ett allvarligt försök att skapa delaktighet i de ekonomiska besluten men det blev tyvärr ett olyckligt misslyckande och trots vackra formuleringar om ekonomisk demokrati i partiprogrammen ända in på 90-talet tycks frågan i dag vara död.
Men det marxska tänkande, som ännu gjorde sig gällande på 1970-talet, tycks i dag stå inför en renässans och det inte bara genom en så fantastisk bok som Martin Hägglunds, utan också genom Thomas Pikettys ”Kapitalet och ideologin”. Tankarna finns också tidigare formulerade i Storbritannien genom det som kallas Blue Labour, som förmodligen inspirerade Håkan Juholt till sitt storartade linjetal som nyvald partiledare. Hans ord ”social” ”demokrati” som den sammanfattande bestämningen för socialdemokratins väg står egentligen nära den framkomliga väg som Hägglund formulerar genom att istället för att tala om social demokrati, tala om vad det verkligen handlar om - demokratisk socialism. Thomas Piketty väljer begreppet ”deltagande socialism” för att betona den nödvändiga demokratiska vägen för att, som också han säger ”övervinna” kapitalismen.