Krönika
Jag har varit på 50-årskalas i riksdagen och firat regeringsformen.
Inte klackarna i taket direkt men regeringsformen, som är grunden för vår demokrati, är viktiga grejer. Kungen förlorade all politisk makt 1974 men han deltog i firandet till synes på gott humör.
Jag tillhörde ”folkets främsta företrädare”, som är det tjusiga namnet på riksdagen, så jag var med och fattade beslut om den nya regeringsformen den gången.
Det står många härliga saker i regeringsformen exempelvis att ”All offentlig makt i Sverige utgår från folket” så det är ett tungt ansvar som vilar på oss väljare.
Trots att det gått 50 år har vi mycket kvar att göra.
”Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde” exempelvis, där har vi en del att göra.
Just nu lutar det mera åt att betona människors olika värde och skrivningarna om jämlikhet och diskriminering är långt ifrån uppnådda.
”Det allmänna ska trygga rätten till bostad”, även där finns det en stor förbättringspotential liksom att ”främja en hållbar utveckling som leder till en god miljö för nuvarande och kommande generationer”.
Regeringsformen är inte vilket policydokument som helst, inte heller ett demokratiskt garantibevis eller en försäkring mot oförutsedda händelser.
Precis som med alla dokument lever den inte av egen kraft, demokrati är inget självspelande piano.
Det är vi väljare som måste värna alla våra grundlagar och se till att vi inte släpper in några illasinnade politiska partier i riksdagen för då hänger demokratin och rättsstaten löst.
För när en demokrati går under sker det oftast under ledning av de folkvalda. De demokratiska spelreglerna används helt enkelt för att nedmontera demokratin.
När pressfriheten, den akademiska friheten, den konstnärlig friheten minskar och när civilsamhället försvagas är det demokratiska samhället illa ute.
Det går inte att ta demokratin i Sverige för given, skriver företrädare för forskningsinstitutet V-dem, på DN-debatt, de har studerat utvecklingen i mer än 180 länder.
Man måste stärka demokratins motståndskraft, menar de och kunskapen måste öka bland dem som har den yttersta makten i en demokrati, nämligen väljarna.
Det krävs ett omfattande folkbildningsprojekt om hur demokratin i ett samhälle bryts ner, hur det går till, vilka krafter som driver den, och varför det spelar roll om vi genom våra politiska val tillåter att det lyckas, hävdar de.
Jimmie Åkesson tycker att Donald Trump är en ”frisk fläkt”, men vi har fortfarande stora chanser att hindra de iskalla högervindarna från att tillta i styrka, det är illa nog som det är.