Krönika
Veckan har präglats mycket av samtal kring det fruktansvärda som hände den 6 juli under Almedalsveckan. Nu åtalas Theodor Engström för det fruktansvärda mordet på Ing-Marie Wieselgren. Förundersökningen är släppt och domstolsförhandlingar börjar den 8 november. Vi är många som minns vad vi gjorde när besked om knivdåd nådde oss. Mord på Visbys gator mitt under den myllrande demokrativeckan. Det mest fruktansvärda så nära.
Nu vet vi att Ing-Marie var ett mål, och att det fanns fler som gärningsmannen ville döda. Han hatade inte bara Ing-Marie och svensk psykvård. Han hatade Sverige. Jag har blivit förhörd av polisen under utredningen och det har många andra också blivit. Som jag förstår det är åtalet om terrorbrott just på grund av uppsåtet att skada landet. Vår demokrati. Som åklagaren så riktigt påpekat är Almedalsveckan själva kärnan för hur vi i Sverige lever vår demokrati. Vi vill utöva vår demokrati på ett sådant sätt som Almedalsveckans själ är. I öppna rum, på gator och torg, med närhet mellan människor och utan barriärer som hindrar kontakt. Just det hatade Theodor Engström. Att slå mot det är att slå mot det mest grundläggande i svensk demokrati.
Jag fick en fråga i en av de intervjuer jag gjort i veckan om det också finns genusanalys att göra. Ja. Såklart. Det är återigen en kvinna som hatas, hotas och dödas. Av en man. Som Anna Lind. Som de två lärarna i Malmö. Som alla kvinnor som någonstans i världen dödas av män varje dag. Det har nu visat sig att det också är andra starka kvinnor som står högt upp på listorna Engström har. Centerpartiets partiledare Annie Lööf men också SVT:s VD Hanna Stjärne stod på tur. Vår tidigare landshövding Cecilia Schelin Seidegård stod också på dödslistan. Det är fruktansvärt.
Kvinnor och Socialdemokrater drabbas hårt av den yttersta högerns hat. En förebild för Engström är Breivik som dödade 69 personer, unga Socialdemokrater, på Utöya i juli 2011 och skadade ett hundratal till. Det finns också en ironi i att en annan Socialdemokrat, Olof Palme, var det som startade Almedalsveckan med just en tydlig politisk ambition att föra folk närmare beslutsfattare. Det var det han ville åstadkomma när han ställde sig på ett flak i Almedalen för drygt 50 år sedan. Han levde demokratin så varje dag och betalade det yttersta priset när han blev mördad på öppen gata efter ett biobesök.
Man ska inte vara en liten lort. Inte fega. Stå upp för det som är viktigt. Ta till orda. Föra kampen. Men visst blir det svårare när hat och hot växer mot den som gör det. När vi recenserar våra ord och väljer de som inte ska provocera för mycket vinner terrorn. Därför är kommande Almedalsveckor viktigare än någonsin. Manifesterandet av den svenska demokratin i det öppna samtalet måste värnas och spridas. Tillsammans med polisen ska vi nu noga utvärdera och planera inför nästa års vecka så vi hittar det rätta samspelet mellan just det och trygghet och säkerhet. Vi ska vara noggranna. Och vi ska knyta våra nävar och tillsammans stå enade - mot hat, hot, våld och för demokrati och det öppna samhälle vi vill att Sverige ska vara.
Meit Fohlin (S), regionstyrelsens ordförande