Inlägg
”Bästa Ulla gör inte dessa kvinnor till rö för vinden”, skrev Ingrid Thunegard i ett inlägg 15 juli i en debatt som hon startade med att göra just det. ”I själva verket är ni inga självständiga kvinnor utan fortsätter i mäns spår och underordnar er män i respektive partiapparat”, skrev hon och det är en rätt rejäl smäll till Gotlands två ledande politiker, tillika kvinnor.
Hon skrev vidare att de ”har visat sig oförmögna att samarbeta för Gotlands befolkning och öns bästa.” Jag reagerade dels för att jag inte tycker att det är sant. Min uppfattning är att både Meit Fohlin och Eva Nypelius arbetar rätt hårt för Gotlands bästa men har delvis olika syn på hur. Precis som det bör vara i en levande demokrati.
Dels reagerade jag också på att kvinnor så ofta förväntas vara extra duktiga och får särskilda krav på att hålla sams, förbättra samtalsklimatet eller driva särskilda frågor. Varför ska just kvinnor ta ansvar för detta? Det ska vi så klart avkräva alla politiker.
Visst kan det kännas bittert att inte bli uppskattad för sin insats. Jag vet att Ingrid Thunegard gjort och betytt mycket för kvinnor, jag nämnde det rentav i mitt inlägg, ”allt beundransvärt arbete hon (Ingrid Thunegard) och andra lagt ner genom åren.”
Min åsikt om kvinnliga erfarenheter och kvinnliga värden är att de utgör en tillgång, men inte får leda till extrakrav.
Låt oss nu inte tappa något av det vi uppnått genom att hänga extra tyngder på axlarna på de kvinnor som nått positioner som våra förmödrar knappt ens vågade drömma om.
Precis som vi numera kräver aktivt föräldraskap av pappor, vilket går så där men ändå framåt, måste vi kräva att män tar samma ansvar för samarbete, en anständig ton och alla förekommande frågor i politiken.
Ulla Pettersson (S)