Krönika
I dag börjar Almedalsveckan. Förhoppningsvis tänker de flesta av oss ”äntligen!”. Jag är så glad och stolt över att den går av stapeln igen. Mordet på Ing-Marie Wieselgren kommer att alltid prägla Almedalsveckan, men mordet satte inte stopp för mötena, för den frodiga demokratiska mötesplatsen, och jag hoppas att det är ett rimligt sätt att hedra hennes liv och gärning.
I år är det en kortare vecka, som dessutom äger rum tidigare än förut. Låt oss hoppas att det är till veckans fromma, och att uppslutningen från de politiska partierna på riksnivå blir monumental. Det är ju nämligen ett tydligt önskemål från partierna på riksnivå att veckan ska ligga tidigare och vara kortare. Dessvärre har jag hittills mest fått indikationer på att de högsta företrädarna stannar ÄNNU kortare i år, men låt oss hoppas att det bara är illasinnade rykten. Förhoppningsvis är det också fler öppna aktiviteter i år än de senaste åren, då alltfler rundabordssamtal skett bakom lyckta dörrar, där inga väljare kan ta del av politikens ambitioner.
För egen del blir det helt nytt fokus i år, tidigare har paneler och samtal primärt handlat om näringspolitik och senare klimat- och miljöpolitik. Nu blir det främst diskussioner om arbetslivskriminalitet, skattefel, skattefusk och skatteundandragande, men också en och annan om offentlig upphandling och sund konkurrens. De hänger ju ihop, mer än vad vi kanske pratar om. Roligt ska det hur som helst bli!
Det finns en tradition runt Almedalsveckan, att släppa nyheter, att ordna en politisk snackis. I år har jag vissa förhoppningar, men givet hur det lät i riksdagens budgetdebatt i förra veckan, kommer jag sannolikt att bli besviken.
Det vore välkommet med besked om hur regeringen ämnar nå Sveriges klimatpolitiska mål, men lika angeläget är ett besked till Sveriges kommuner och regioner om de långsiktiga planeringsförutsättningarna. Sveriges barnfamiljer har ju redan fått besked om att det inte blir någon lättnad i termer av vare sig barnbidrag eller kostnadsfria sommarlovsaktiviteter med lunch.
Sveriges kommuner och landsting svävar alltjämt i minst sagt besvärande ovisshet och snart kommer uppsägningarna att börja rullas ut, i en tid där varje medarbetare behövs för att klara välfärdsuppdraget. Ansvaret för en begynnande välfärdskris faller tungt på den SD-ledda regeringen.
Vi kommer att komma ihåg, och påminna om, på vems skift den här krisen tillåts pågå. Jag hoppas att vi kommer att prata mycket om klimatet och välfärdens finansiering under årets Almedalsvecka. Allt annat vore ohederligt i den tid vi lever.
Hanna Westerén (S), riksdagsledamot