Krönika
Hur kommer framtidens Syrien se ut? När kommer lidandet i de palestinska områdena vara över? När lämnar Ryssland det fria Ukraina i fred? Kommer Donald Trumps regim vara så hårdför som han utlovar? Finns det någon gräns för SD-regeringens mixtrande med sanningen?
Frågorna är många och i många hushåll är slantarna få. Det förutspås att somliga hushåll har större marginaler i år och att det kommer att spenderas hej vilt inför och under helgerna. Så må vara, men många, många är också de hushåll som har det riktigt, riktigt tufft.
De ideella organisationerna vittnar om att trycket på matkassar är mycket högt och att allt som kan bidra till ett lite mer värdigt firande är hårdvaluta. Det måste inte vara så här.
Likväl är det som om vi levde i olika verkligheter, företrädare för regeringspartierna och vi som ingår i oppositionen.
Senast i en kammardebatt i riksdagen i onsdags, gjorde sig en ledande sverigedemokrat sig lustig över att vi socialdemokrater vill höja barnbidraget med 200 kronor. Han fick det att låta som att vi menar att det skulle lösa barnfattigdomen.
Så är ingalunda fallet, men att i svåra tider lägga pengar på barnfamiljer istället för orimligt stora skattesänkningar, känns rätt och riktigt.
Vi existerar inte i ett vacuum. Våra val spelar roll. Jag är av den bestämda uppfattningen att Sverige som land mår bättre av att vi satsar på barnen, ser till att fler har mätta magar och ordentliga kläder och skor, än att gödsla på i ROT, RUT och skattesänkningar.
Mätta, trygga, varma barn orkar mer i skolan och blir mindre tillgängliga för droger och kriminalitet. Vi existerar som sagt inte i ett vacuum. Vi kan välja att satsa på varandra, för att gemensamt få det bättre.
I dessa tider pratar vi mycket om beredskap och det ska vi göra. En viktig del av beredskapen är dock att hålla varandra nära, att sträcka ut en hand och erbjuda hjälp.
Hålla koll åt varandra, på varandra, så att ingen lämnas efter. I det lilla, men likväl i det stora.
Tilliten är alltjämt hög i Sverige, men den kan inte tas för given. Låt oss hjälpas åt att se det bästa hos varandra, ta vara på varandras styrkor och göra dem gemensamma.
Och när julefriden sänker sig, fundera en extra gång om det är någon som borde få en hälsning, eller rentav vara med och fira. Om du kan, skänk en extra slant till de som har det sämre än du.
Ett starkare, mer motståndskraftigt, samhälle kan bara byggas gemensamt, där vi alla har en plats, en roll.
God Jul & Gott Nytt År!
Hanna Westerén (S)
Riksdagsledamot