Krönika
Kristerssons sida i politiken, som var så överens innan valet, visar sig inte vara lika överens efter valet.
Nu säger Kristersson att regeringsförhandlingarna bara pågått i två veckor! Märkligt, före valet sa han att de var beredda att omedelbart skrida till verket för att få ordning på Sverige.
En regering som bygger sin politik på att två ideologiska fiender, SD och L, ska bli överens har det motigt.
När alla inblandade i regeringssamtalen upprepat att ”förhandlingarna går bra och är konstruktiva” finns det anledning att tvivla.
Och så himla bra har det uppenbarligen inte gått. Nu återstår det några detaljer sägs det, men det är i detaljerna djävulen bor sägs det också.
”Vi kämpar på för Sverige”, sa Johan Pehrson innan det stod klart att Kristersson behöver mer tid.
Att det är knöligt beror väl på att det inte är samma Sverige SD och L kämpar för. Det Sverige SD vill ha rymmer inga liberala idéer om bibehållet bistånd och asylrätt. Det är inte utan anledning Johan Pehrsson beskriver SD som huvudmotståndare till L.
Under tiden de fyras gäng har suttit inlåsta på slott och partikanslier och förhandlat har kriget i Ukraina eskalerat, energikrisen blivit allvarligare, priserna ökat och räntorna gått upp.
Matköerna blir längre, kyrkor och hjälporganisationer gör allt de kan för att bidra med mat och kläder. Och Sverige faller ytterligare på listan över jämställda länder.
Moderaternas väljare förväntar sig att det blir skattesänkningar, sänkningar av alla bidrag, borttagande av amorteringskravet och minskat bistånd.
Vilket ju är ett kanonrecept för att spä på prisutvecklingen, öka de ekonomiska klyftorna, se till att matköerna blir ännu längre och öka kommunernas kostnad för försörjningsstöd.
Att minska alla ”bidrag”, även kallad arbetslinjen, så att folk förstår att det är bättre att arbeta än att ligga hemma och räkna pengar har varit Kristerssons löfte till M-väljarna.
Det stämmer förstås att det är bättre att vara rik och frisk än fattig och sjuk.
Det är vägen från sjuk till frisk och från fattig till rik som är problematisk.
Har man växt upp med föräldrar som har det gott ställt så går det lätt att nå målen om hälsa och arbete. Listan på miljardärer och höginkomsttagare blir allt längre.
Knepigare är det för de som har trassel med hälsan och som lever i familjer som i värsta fall inte finns med på någon annan lista än den kronofogden upprättar.
Än så länge lever vi i en oroande ovisshet om vad de konstruktiva regeringssamtalen kommer att innebära för alla som kämpar med ohälsa, fattigdom, arbetslöshet och bostadslöshet.