Krönika
När den här texten går i tryck, har medborgarna i EU:s medlemsstater valt väg för unionen de kommande fem åren. Det är hisnande tanke att flera hundra miljoner människor röstar fram sitt parlament, tillsammans. Och vilket tryck det har varit i den här valrörelsen! Jag har ringt väljare och knackat dörr tillsammans med mina partikamrater i en omfattning som vida överstiger någon tidigare EU-valrörelse.
Det är mycket som står på spel och den känslan har också präglat valrörelsen. Sällan upplever jag mitt medlemskap i Socialdemokraterna som mer meningsfullt än när jag tillsammans med andra möter väljare och påminner om vikten av att gå och rösta, och om vad vi socialdemokrater står för.
Jag älskar principen ”en människa, en röst”, jag pratar om den hela tiden, och än mer i valtider. Det tål att påminnas om att den som har rösträtt, men inte använder den, överlåter åt andra att bestämma.
Det har varit en förkrossande majoritet av suveräna samtal under valrörelsen, något enstaka rent otrevligt, ett och annat bara konstigt (varför är det så vanligt att öppna halv- eller avklädd?), men några samtal stannar kvar hos mig.
Dels samtalen där jag upplever att det gjort skillnad, att personen jag mött faktiskt är mer benägen att gå och rösta efter att vi skilts åt, dels samtalen där den jag möter inte röstar alls, inte i valet till Europaparlamentet, men inte heller i de allmänna valen.
Jag har försökt ta reda på anledningen till att till synes välfungerande och välmående vuxna människor inte vill ta sin rösträtt i anspråk, men svaren från de jag frågat har varit svävande eller i stil med ”jag tycker det där med demokrati är rätt fånigt”.
Jag tänker att det är något vi måste prata mer om, att vi i en välfärdsstat som Sverige, där vi tack vare demokratiska landvinningar har åstadkommit en arbetsmarknad där både kvinnor och män går till jobbet, där välfärden ges efter behov och inte kontrollerar bankkonto eller försäkringslösning, har strax under tjugo procent i allmänna val och strax under hälften i EU-valet som inte använder sin rösträtt för att påverka det samhälle vi lever i.
Vilket liv har du levt om du upplever demokrati som fånigt, är du alls en del av samhällsgemenskapen eller har du hamnat i en bubbla?
Jag hoppas så innerligt att för den Europeiska unionen positiva krafter har gått framåt när rösterna är färdigräknade. Det är svår tid för Sverige, en svår tid för Europa. Vi behöver hopp, och vi behöver sammanhållning. Sammanhållning är det enda hållbara och tänkbara. Jag hoppas att EU:s väljare lagt sina röster för det.
Hanna Westerén (S)
Riksdagsledamot