Krönika
Vi är många som för närvarande känner oss manade att kommentera säkerhetsläget. Inte så konstigt. Det är sällsynt spänt i vår omvärld, och härhemma har vi på sistone noterat en ökad militär närvaro. Helt i sin ordning, och helt i linje med den fastlagda säkerhetspolitiska linjen, som säger att försvaret kontinuerligt ska stärkas och att Gotland har ett strategiskt läge i Östersjön.
Hela världens blickar vänds mot Gotland och fler och fler blir varse var vi finns, och vad Sverige anser värt att försvara. Det är just ”värt att försvara” som bör betonas i sammanhanget.
Jag har blivit kontaktad av ett otal medmänniskor på sistone, somliga med positiva tongångar, men också en del som hävdar att den socialdemokratiska regeringen är krigshetsare. Jag ser det precis tvärtom. Den socialdemokratiska regeringen vidtar åtgärder för att med riksdagens och befolkningens goda minne försvara demokratin, freden och friheten. Det är just de höga värdena som står på spel än en gång.
Det är ingen hemlighet att det i vårt omedelbara närområde finns stater som inte respekterar andra länders territorium och som därtill har synpunkter på vilka samarbeten fria stater ska ha. Det är en tingens ordning som är helt omöjlig att stillatigande beskåda.
Sverige är och ska förbli alliansfritt. Vi är dock och ska förbli fria att samarbeta och ingå de avtal våra representanter har nationella mandat att ingå. Det nationella självbestämmandet är själva grunden i det vi tar för självklart när vi lever i Sverige idag. Den ökade militära närvaron vi nu noterar på Gotland är ingen övning, det är en signal från det svenska försvaret. Det betonades bland annat i ett möte mellan försvarsminister Peter Hultqvist och gotländska socialdemokrater i torsdags. Sammanfattningsvis kan sägas att vi kan sova gott om natten, men att det finns all anledning att vara uppmärksam.
Under den gångna helgen har jag tänkt så mycket på Emerich Roth, som i dagarna lämnade jordelivet. Han är en av de sista svenska förintelseöverlevarna, som vigde sitt liv åt att påminna oss om vikten av att ta strid mot främlingsfientlighet. Emerich Roth lämnade ingen oberörd, jag har själv träffat honom vid några tillfällen och imponerades av hans klokskap och styrka, men också hans livsglädje och värme. Roths bortgång lämnar ett större ansvar åt oss andra. Vi som hävdar människovärdets okränkbarhet måste fortsätta berätta, vaccinera barn för barn i allas lika värde, och hålla främlingsfientligheten borta. För som Emerich Roth själv så ofta sa: ”glöm inte bort ondskan, den växer ur glömskan”. Vilken livsgärning Roth lämnar bakom sig, vilket ansvar för oss andra att bära.
Hanna Westerén (S), riksdagsledamot