Krönika
Sveriges säkerhetspolitiska läge har kraftigt förändrats. Det var inte länge sedan man unisont gjorde helt andra bedömningar än i dag, det på goda grunder. Då avvecklades stora delar av Försvarsmakten och en moderat statsminister gick till och med så långt att kalla Försvarsmakten för ett särintresse. Det svenska försvaret har dock alltid byggt på två ben, det militära försvaret och civilförsvaret.
Det civila försvaret omfattar stora delar av övriga samhället och syftar till att upprätthålla Försvarsmaktens förmåga och Sveriges möjlighet att försvara sig. Historiskt har Försvarsmakten hållit sig med tämligen stora sjukvårdsresurser och förmågor. I dag när försvaret återigen bygger upp sina förmågor ligger en mycket större förväntan på att det är regionerna och den offentliga sjukvården som ska klara att stötta Försvarsmakten.
Totalförsvarets upp byggnad hotas därför av regeringens totala ovilja att se välfärden. Vi socialdemokrater har förvisso en bredare bild och ett vidare syfte med välfärden. För oss handlar det om att låta människors behov styra snarare än marknadens samt att utjämna sociala och ekonomiska orättvisor. Men om vi snävar in sjukvården till en del i totalförsvaret riskerar nu regeringen att rasera den svenska förmågan.
För regionerna är hårt prövade i denna ekonomiska kris. Enorma kostnadsökningar kopplat till inflation och demografi resulterar i enorma underskott. I början av sommaren gjorde SKR bedömningen att regionerna kommer göra cirka 20 miljarder i underskott vid årets slut. Sedan dess har situationen förvärrats och även om det inte finns en färdig prognos är jag rätt säker på att underskotten har ökat ytterligare.
Regeringen väljer i det läget att gå fram med ytterligare jobbskatteavdrag, sänkt skatt på snus, höjt RUT och ROT, borttagen plastpåseskatt och mer därtill. Regionerna får 3 miljarder. Konsekvensen av det är stora nedskärningar. Redan i dag finns kritik mot för få vårdplatser, för dålig arbetsmiljö och för dåliga villkor för vårdens personal. Det är delar man inte förändrar med visioner eller förhoppningar. Det kräver resurser, mycket resurser. Istället väntar nedskärningar.
Nedskärningar som i människors vardag kommer resultera i sämre tillgång till vård, längre köer och sämre vård och omsorg. Gapet mellan dryga 20 miljarder och regeringens tillskott på 3 miljarder måste täckas.
Men det riskerar också Sveriges totalförsvarsförmåga i en tid när vi behöver bygga upp den och det snabbt. Det svenska försvaret vilar på två ben. Just nu går de i otakt och byter inte regeringen inriktning för välfärden kommer totalförsvaret få hoppa fram på ett ben.
Filip Reinhag (S), regionråd och ordförande i hälso-och sjukvårdsnämnden