Krönika
Enligt statsministern befinner vi oss i ”det värsta säkerhetspolitiska läget sedan andra världskriget”. Utrikesministern tillägger att Natomedlemskapet är den viktigaste säkerhetspolitiska frågan på 200 år. För att ingen trots detta ska missförstå, kallade Kristersson i veckan till presskonferens, flankerad av både försvars- och utrikesministern, för att ytterligare trappa upp varningen. ”Nu är det allvar - på riktigt”.
Tunga ord. Om regeringen har rätt i sin bedömning, att vi inte varit mer illa ute sedan andra världskriget, att ingenting just nu är viktigare än att komma med i Nato och att ingen säkerhetspolitisk fråga varit viktigare sedan det svenska fälttåget för att införliva Norge i den svenska nationen, om allt det stämmer, då blir Nato-fiaskot det största och farligaste säkerhetspolitiska misslyckandet sedan Karl XII var i farten.
Om regeringens proportioner stämmer kan den omöjligt sitta kvar. Då har hanteringen av Nato-ansökan utsatt landet för en fara som överträffar allt i det demokratiska Sveriges historia.
Tobias Billström har i så fall misslyckats i den ”viktigaste säkerhetspolitiska frågan på 200 år”, dessutom på ett sätt som lett till protestdemonstrationer mot Sverige över hela den muslimska världen. Frågan är om han då någonsin kan anförtros politiskt ansvar igen?
Som tur är för Tobias Billström, finns det anledning att inte alltid ta Tobias Billström på orden.
Det gäller inte bara hans analys av hotbilden. Det envisa och bisarra påstående att Turkiet är en demokrati delas inte av en enda seriös demokratiforskare eller demokratiinstitut. En fredlig demonstration med en upphängd docka är inte en skenavrättning, en skenavrättning är en fruktansvärd och brutal tortyrmetod. När Billström försvarar regeringens fördömanden av en laglig demonstration med att även regeringen eller för den delen den turkiska regeringen omfattas av svensk yttrandefrihet, visar han att han inte förstår vad som står i regeringsformen, den svenska grundlagen.
Alla inser att det säkerhetspolitiska läget är allvarligt. Men de historielösa övertonerna om hur svaga och utsatta vi är innan vi kommit med i Nato skadar inte bara förtroendet för regeringen, de skadar Sverige, gör oss mer sårbara. Särskilt när syftet med retoriken är att försvara begränsningar av yttrandefriheten, för att blidka en obstinat despot.
Regeringens hantering av Nato-processen har gjort Sverige till åtlöje. Men viktigare, den har gjort Sverige mindre säkert och grundlagsstadgade fri- och rättigheter har ifrågasatts. Vi har inte råd att ha regeringens svagast kort på den just nu kanske viktigaste ministerposten.