DEBATT: Angående personliga ombud

Jag hörde att Lena Lager, chef för Social- och omsorgsförvaltningen i Gotlands kom-mun, inte tänker söka statliga pengar för ett tredje personligt ombud. Det tycker jag är väldigt konstigt? Behovet finns. Idag har man två tjänster (ungefär 1,90 heltider), men en av dessa är mycket frånvarande p.g.a. sjukdom. Vad man då borde göra är att annon-sera på den öppna arbetsmarknaden efter en vikarie och även söka ett tredje ombud. Är det en besparing Lena Lager är ute efter, eller saknar hon bara kunskaper om de person-liga ombudens arbetsuppgifter? Min uppfattning är att alla psykiskt funktionshindrade behöver personliga ombud i många situationer.
De har ett stort behov av hjälp och stöd vid olika tillfällen och de personliga ombuden kan hjälpa till, utan att det blir så for-mellt som den normalt blir inom den kommunala och statliga byråkratin.
Det personliga ombudet blir en informell kontakt utan protokoll och journaler.
Kommunalrådet Gustaf Hoffstedt (m) uttalade sig i Radio Gotland om ovanstående fråga. Han ansåg att det var "omoraliskt" att söka statliga medel till en tredje tjänst. Vad menar han med det? Är det "omoraliskt" att stödja de psykiskt funktionshindrade?
Jag tror att Gustaf Hoffstedt skulle behöva praktiskera inom vård och omsorg någon månad, så att han lär sig vad det verkligen handlar om. Tyvärr verkar det vara en moderat poli-tik idag, att de svaga skall ha så lite hjälp från samhället som möjligt.
De psykiskt funk-tionshindrade är faktiskt värd en ursäkt av Gustaf Hoffsted, för hans klumpiga uttalan-de.
Jag uppmanar politiker i Social- och omsorgsnämnden, liksom förvaltningschefen att ändra åsikt och rekrytera ett tredje personligt ombud.
Jag uppmanar också RSHM, som brukarorganisation, att gå ut och ta debatten om det tredje personliga ombudet.

Debatt: Angående personliga ombud