Avblås samarbete med Ryssland
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det är av extrem vikt att omvärldsanalysen är realistisk - inte ett politiskt önsketänkande om hur det borde vara - att den kopplas till en bild av vad som kan hända. Och det är här försvarspolitiken kommer in. Vilket försvar behöver vi för att kunna stå emot de eventuella hot som dyker upp - och de hot som kan dyka upp i framtiden? Dessutom måste vi ha en sådan bredd och en sådan kompetens inom vårt försvar att det kan ta sig an också de hot som vi inte har kunnat förutse - det otänkbara som inte får hända.
Att varna för Ryssland som en stat som inte skulle tveka att ta till vapenmakt för att driva igenom sina politiska syften har varit politiskt inkorrekt sedan Sovjetunionens sönderfall.
I och med denna statsbildnings nedmontering skulle problemen med stormakten i öster också försvinna. Det nya Ryssland skulle vara allt det som Sovjetunionen inte var. Önsketänkande! Med Sovjetunionens sönderfall försvann inte människorna som gjorde att sovjetsystemet fungerade. De människor som förde in den ryska nationalismen i det sovjetiska systemet finns kvar också de i det återuppståndna Ryssland.
Rysslands premiärminister och tidigare president Vladimir Putin är en ren produkt av Sovjetsystemets mer extrema grenar - den hemliga polisen KGB. Från den högsta statsledningen ner i de mest lokala stads- och byförvaltningarna återfinns de män och kvinnor som höll sovjetsystemet igång.
Ryssland har inte gjort upp med sin tid som den dominerande och styrande delrepubliken i den kommunistiska sovjetdiktaturen.
Vladimir Putin har förklarat att den sorgligaste dagen i världshistorien var när Sovjetunionen föll samman. Ett uttalande och en uppfattning som borde vara en tillräckligt hög varningssignal för vad denne man står för och tror på. Ryssland har förutsättningarna att bli en inflytelserik och på många områden inflytelserik stat i Europa och i världen. Men då krävs det att demokratin, att respekten för de mänskliga rättigheterna är en fundamental del av denna statsbildning. Att demokratin respekteras, att demokratin är grunden för den politiska maktutövningen. Det krävs att mänskliga rättigheter och yttrandefrihet är tryggad och inte en tillfällig belöning för mot staten och makten lojala krafter. Det är inte det Ryssland vi har idag. De krafter i Ryssland som står för demokrati och medborgerliga rättigheter är i minoritet och får ge vika för en allt mer tilltagande och aggressiv rysk nationalism.
Händelserna i Georgien visar vad Ryssland är berett att göra för att driva igenom sina politiska mål. Händelserna visar med all tydlighet vilken inställning dagens Ryssland har till de nu självständiga tidigare sovjetrepublikerna. Det finns all anledning för andra små tidigare delrepubliker att med mycket stor noggrannhet följa utvecklingen i Ryssland och försäkra sig om sin fortsatta självständighet genom ett tydligt samarbete med EU och Nato. Den ryska framgången i Georgien kan mycket väl leda till liknande operationer från rysk sida mot andra tidigare sovjetrepubliker som nu öppet vänder sig mot väst och som inte accepterar att det är Moskva som dikterar politiken.
Ryska soldater strider i Tjetjenien. Ett krig som vi allt för lätt "glömmer". Vi har nu sett hur ryska soldater och hur ryskt bombflyg gjort insatser i Georgien som skördat människoliv och ställt till stor skada. För svensk del bör nu de militära samövningar som görs med Ryssland avblåsas. Sverige bör inte på ett militärt plan samarbete med ett land som agerar som Ryssland.
Nästa ryska insats för att "hjälpa" ryska medborgare i en tidigare sovjetrepublik kan ske betydligt närmare Sverige.
Ryssland har varit, är och förblir en avgörande faktor för hur svensk utrikes- och försvarspolitik ska formas.