Avslutat celibat, borrelia och sushi
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Senast jag öppnade munnen för att få mina tänder granskade och åtgärdade var 1998, i Luleå. Då drog en storhänt man under tämligen traumatiska former ut två av mina visdomständer. Det fick föga positiv inverkan på min redan starka ovilja mot dylika besök och sedan har åren gått, för mig som för många andra.
Jag känner vuxna som får tandvård två gånger per år. De berättar gärna om sin fina vana och är på flera sätt berömvärda och ska ha förbålt många vuxenpoäng, tycker jag. Verkligen.
Jag känner betydligt fler som inte besökt tandläkare sedan skolåldern. De ursäkter man oftast hör är obehag och kostnad - om man alls hör om det. Det är ju liksom lite skämmigt att inte gå till tandläkaren...
Kanske är det den barska flourtantens förmaningar som fortfarande får en att huka? Kanske är det att tandvård sägs ha blivit en klassfråga? Eller... kanske känner man sig helt enkelt lite äcklig, när man frångår Den Svenska Hygiennormen? Alldeles oavsett om man sköter sin tandhygien hyggligt på egen hand.
För mig har det nog varit lite av varje. Rädsla och snålhet, mest. Och visst har jag skämts en aning. Jag har ju råd. Och så jäkla hemskt är det ju inte... Väl?
Jag bestämde mig faktiskt redan för något år sedan. I samma sekund som jag såg den nya skylten i innerstaden visste jag. Skulle jag bryta mitt celibat, då skulle det vara med tandläkare Gadd. Katarina Gadd.
I veckan ringde jag och bekände mina synder. I topp: en inflammerad visdomstand. Simsalabim fanns en lucka i Gadds bokningsbok och simsalabim halvlåg jag där i stolen, i fredags.
"Vad bra att du är här!" sade Katarina och log. Hon har fina tänder.
Facit, efter elva år utan tandläkare och tandtråd? Noll hål. Förutom i visdomstanden, men den ska ju ändå bort. Så hade jag tandsten. Den är nästan rolig att ta bort. Det virrar och viner så konstigt i huvudet.
Och jag fick knappt några kväljningar alls av röntgenplattan, som var av ny och mindre vass typ!
Nå. Sammantaget blev det betydligt bättre än förväntat. Bättre än förtjänat, kan jag tycka. Tack, livet!
Nu har jag - min antingen eller-vana trogen - köpt eltandborste, ny vanlig tandborste, munskölj och minihållare med tandtråd. På fredag ryker visdomstanden. Katarina har - nästan - lovat att det kommer att gå smärtfritt. Det märkliga är att jag tror henne. Nästan.
Totalkostnad? 2 700 kronor - ka-tching!
Återbesök om ett år. Vuxenpoäng - ka-tching!
vvvv
Förra veckan besiktade jag min bil. Den har nästan 50 000 mil på mätaren, puffar blått när den startar och självdör ibland när jag frikopplar. Har inte varit speciellt förtjust i den. Alls. Nu snudd på älskar jag den. Besiktningsprotokollet var helt blankt.
Tack, livet!
vvvv
nyligen blev en en fastlandsboende vän till mig svårt sjuk, efter att i månader känt sig krasslig och flera gånger sökt vård. Trots vad som visat sig vara klassiska symptom - exempelvis värk, yrsel och migrän - tänkte ingen på att med ett enkelt blodprov kolla borrelia.
Därför fick den äckliga bakterien härja fritt. Därför har min fina vän nu permanenta skador på hjärnstammen och är halvsidesförlamad.
För fan, livet!
vvvv
På onsdag nyinvigs en ombyggd innerstadskrog. Paraplydrinkar och palmer i all ära - jag går dit för sushin.