Det handlar om vindkraft i russparken, inte på heden
Foto: Jönsson Rolf
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Att Hushållningssällskapet som både är russparkens största markägare och har flest ston i russflocken skulle ha en vision om lite klirr i kassan från ett markavtal vore förvånande. Sällskapet borde var den främsta att försöka bevara russflockens fortlevnad under samma levnadsförhållanden som hittills.
Anna Ericsson jämförde i sin insändare 3 mars russflocken med en jätteindustri som vindkraft, ett projekt som enligt utsago rör sig om 10-15 miljarder. Hon får Davids kamp mot Goliat i tankarna. Kunde jämförelsen vara mer träffande?
Och russflocken är inte som Vindkompaniets VD skriver bara “en lokal verksamhet", det är i högsta grad både ett gotländskt och ett nationellt kulturintresse.
Den orörda skog russen nu lever och betar i kommer att genomkorsas av vägar för tung trafik, 150 meter höga torn med snurrande och vinande propellrar. Det kommer att påverka inte bara levnadsförhållandena för russflocken utan också magiken i upplevelsen av ett levande, gotländskt kulturminne och kulturlandskap.
Det magiska Gotland som kommunen talar så mycket om. Ska det vara så svårt för industrifolk och för den delen även myndigheter att förstå och ta till sig?
Håkan Hollström