Dörren till Gotland är olåst
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Att gasledningen genom Östersjön är ett led i den ryska politiken att kringgå de "opålitliga" baltstaterna och Polen är uppenbart. Att den dessutom ger ryssarna närgångna möjligheter att avlyssna svensk teletrafik m m är mindre uppmärksammat. Försvarsmakten gör sig dock inga illusioner om detta. I ledningen och i servicetornet utanför Gotland kan döljas avancerad utrustning för sådana ändamål. Vad som därutöver kan ske vid en framtida hamnutbyggnad, kan man bara gissa.
Rolf K Nilsson m fl skribenter, som uttryckt oro för den ryska militära återuppbyggnaden, beskylls nedlåtande för rysskräck. Ryssland utgör ingen risk, menar belackarna. Nej, det är nog sant under nu föreliggande omständigheter. Det skulle också kunna vara sant på längre sikt, om svenskt territorium är väl försvarat. Ryssland har aldrig gillat svaga grannar, som det inte självt har kontroll över! Någon annan maktgrupp kan då utnyttja detta strategiska tomrum. Under sådana omständigheter vill Ryssland hinna först och blir därmed ett hot!
Vi har konkreta historiska erfarenheter av detta beträffande Slite. Karl XIV Johan motsatte sig att det gjordes till frihamn för att lugna ryssarna. De fruktade nämligen att britterna i så fall skulle passa på att få marin kontroll där. Strax före Krimkriget började Slite att återbefästas för att hindra främmande flottor (i praktiken brittisk-franska) från att löpa in där. 1885 började även Fårösund befästas i samma syfte. Det skedde efter även tyska påtryckningar. Neutraliteten krävde att dessa utsatta delar av svenskt territorium gavs ett så pass trovärdigt försvar, att varken ryssar eller tyskar behövde frukta att de skulle falla i brittisk-franska händer.
När de maktpolitiska förhållandena förändrades under världskrigen, gällde det att få tyskar och ryssar att känna motsvarande trygghet gentemot varandra. I svenska händer utgjorde Gotland inget hot, men föll ön i endera partens våld, då blev den det. Under det kalla kriget kom motsvarande förhållande att gälla Sovjet och NATO.
Sverige har sedan 1808/09 faktiskt inte hotats av rysk invasion, så länge det kunnat hävda sitt territorium mot andra maktgrupper. Under det kalla kriget låg Gotland i vägen för en befarad sovjetisk utbrytning ur Östersjön. Gotland var då strakare försvarat än någonsin tidigare. Sovjet skulle alltså inte behöva riskera att NATO tog över kontrollen där! Detta var en viktig förutsättning för att Sverige skulle slippa att bli indraget i ett storkrig.
"En klok engelsman har sagt, att ryssarna nog icke vilja krig, men att de känna efter på olika dörrar om någon är olåst, då går de in. Dörren till Gotland är olåst efter den 1.4, om inget särskilt göres", skrev försvarsstabschefen C A Ehrensvärd i sin dagbok 10/3 1946 (Kungl Samfundets handlingar, del 16, 1991). Orsaken till hans oro var att den utbildade värnpliktskontingenten på Gotland skulle rycka ut 1/4 och ersättas med nya rekryter. (Problemet löstes genom att andra värnpliktiga sändes över.)
I dag är "dörren till Gotland olåst" och inget görs för att kompensera detta. Det finns inte ens möjlighet att kalla in gotländska värnpliktiga. De är inte krigsplacerade och det finns inte längre några mobiliseringsförråd på ön. De har nogsamt tömts på allt som fanns i dem. Det är en plåga att behöva se denna hänsynslösa utarmning! Till råga på allt är 2007 års gotländska hemvärn bara hälften så stort som 1946 års.
Gotland är därmed ett strategiskt tomrum, som Ryssland har anledning att bevaka extra noga - i synnerhet om gasledningen blir verklighet. Blir den det, då blir också Slite hamn utbyggd enligt tekniska nämndens önskan. Då öppnas "dörren till Gotland" på vid gavel!
Ryssland har nog inga onda avsikter mot Gotland eller Sverige i övrigt, men det ser först och främst till sina egna intressen. Hotas de genom en sorglös svensk säkerhetspolitik, då kan det bli farligt. Bästa sättet att undvika det är att återupprätta vårt territoriella försvar. Slite och Gotland borde ligga först på tur för detta. Gotlands kommun borde kunna påpeka detta i sitt remissvar.
Riksdags- och kommunpolitikern Rolf K Nilsson hör till dem som inser de säkerhetspolitiska riskerna. Att beskylla honom för "rysskräck" är struntprat. Låt honom få tala till punkt.