Dunka-dunka och yl i lokalradion
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Blev därför förvånad när en insändarskribent i det svenskspråkiga Hufvudstadsbladet (Hbl) gick till våldsamt angrepp på "dunka dunka-musiken" som brett ut sig i radion, en musik som borde förpassas till radio Extrem.
Dagarna efter fylldes debattsidan av instämmande inlägg. Den 11 september hade tidningen en helsida om hur Vegas musikval går till plus radiochefens långa insändare med förklaringar och försvar av sitt fögderi. Dagarna efter varvades klassiskt med extrempop och Susanne Alvengren. Känslorna var heta.
En sådan debatt efterlyser jag här på Gotland. Här är det dunka-dunka och yl som gäller. För en 70+are som jag är musiken en plåga i stället för ett nöje och därför lyssnar jag bara undantagsvis på Radio Gotland.
Vad säger alla äldre lyssnare?
Vad säger alla förträffliga medarbetare som förlorar lyssnare?
Varför är musikutbudet ensidigt inriktat på tonåringar och unga?
Varför är musikutbudet koncentrerat till engelskspråkig popmusik när det finns så enormt många olika sorters musik från hela världen från alla tider?
Är musikutbudet så indunkat i sten att det är orubbligt?
Om det är så, vill jag tipsa någon kommersiell företagare att starta en konkurrerande kanal. Med inriktning på mångfald, fantasi och kvalitet i samarbete med lyssnarnas önskemål skulle kanske en sån kanal ha en ljus framtid och tvinga fram omtänkande på Radio Gotland.