En gammal gård, Petes i Hablingbo
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
och for den långa raka vägen till Petesgården
så vackert belägen med åkrar lätt sluttande mot glittrande hav
vi stannade utanför muren där vi lämnade forden
Synen vi såg förde oss tillbaka i tiden flera hundra år
här levde människor och djur i en hård och vresig tid
här kunde sydvästliga stormar i vredesmod ge smärta och sår
men då som nu en plats att vila kroppen och själen invid
Vi kom till en gård, en fin gammal gård
som ägts av en kvinna vid namn Ada Block
i Hablingbo socken när tiden var hård
den byggts uti sten ifrån golv upp till nock
Ett kungligt brev för att bevara skogen på Gotland
var upphovet till att Clas Nilsson uppförde detta stenhus
det gav familjen fördelar för årtionden framöver
här slet man nog hårt intill ljudet ifrån Östersjöns brus
Vatten togs från brunnen på den yttre gräsbevuxna gården
och bars till husen genom "planket" för sitt dagliga bruk
kanske doft utav rosor och liljor gav stimuli i vården
och örtväxter öster om huset kanske hjälpte den som var sjuk
Lilla Maja Göthberg, visade oss vackert porslin och gammalt linne
vackra möbler, kakelugnar, bord, stolar allt i ett generöst ljus
tingen kom från många gotländska orter, vart och ett, ett minne
av svunnen tid, allt samlat i ett vackert gammalt museihus
I det stora trästopet på bordet i Hägdarvestugans vardagsstuga
dracks nog gotlandsdricke under varma sommardár
under arbete med hö, och med slåtter då fälten sig i vinden buga
här bodde en gång Hans och Selma ett gift kärlekspar
Vi njöt stilla av hembakt bröd och kaffe i blått och vitt porslin
barnen lekte med skrindor och de "gamla" hästarna med käpp
i trädgården mot havet i sol och med doft ifrån ros och rosmarin
i den glittrande sydliga sjöen kunde vi se mötande skepp
En tanke måste vi ge till apotekare Block
som skänkte gården med vidare perspektiv
det spökar på Petes och detta är inte alls något skrock
så tack än, en gång Ada Block, och ni som idag håller Petes vid liv