Denna ledare kan jämföras med den försvarsdebatt, som pågått på Brännpunkt i Svenska Dagbladet i månadsskiftet maj/juni. Den rör Rysslands begynnande upprustning och det eventuella behovet att höja beredskapen mot denna. Gotlands riksdagsman i försvarsutskottet, Rolf K Nilsson (m), tog upp detta den 27 maj. Han vänder sig där speciellt mot den planerade ryska gasledningen förbi Gotland och Rysslands uttalade behov av att skydda denna med sin örlogsflotta. Detta är enligt honom ett led i en rysk återtagning av Sovjetunionens makt.
Den 26 maj skrev de två generalerna Jörn Beckman och Anders Brännström och uttalade sin uppskattning av att ÖB nu tycks vilja återskapa en nationell beredskap - inte bara en för att sända i väg förband utomlands. De insatsförberedda förbanden "här och nu", som förre försvarsberedningsordföranden Håkan Juholt utlovat, har ju inte kommit till stånd.
Detta föranledde denne att svara den 1 juni. Han gör det försmädligt, som om de båda generalerna vore hans politiska motståndare. Han känner sig väl trängd av intelligenta och sakkunniga militärer? Han bagatelliserar Rysslands militära förmåga, vars försvarsutgifter bara skulle vara 1/25 av USA:s.
Om denna jämförelse är relevant kan betvivlas. Den 3 juni skrev nämligen den amerikanske forskaren Richard Weitz (The Hudson Institute), att Putin i år avdelar 1330 miljarder kronor för ett nytt vapenprogram. Inom åtta år skall det omsätta så gott som hälften av den ryska arméns och flottans vapenutrustning. För övrigt är det känt, att den ryska ekonomin nu är så stark, att den utan problem skulle kunna tåla en fördubbling av militärutgifterna.
Häromdagen provsköt ryssarna en robot, som skulle kunna tränga igenom varje missilförsvar. Det var ett svar på de amerikanska planerna på att bygga ut sitt missilförsvar i Polen och Tjeckien. Eller är det möjligen tvärtom?
Om nu Ryssland är så svagt som Håkan Juholt påstår, varför föreslog han då i DN den 18 mars en svensk-finsk flottsamverkan i Östersjön? Varför medverkar han då till att Sverige lägger ut stora summor på drygt 100 JAS-plan? Varken svenska örlogsfartyg eller stridsflygplan tycks ju behövas utomlands. (Den korvett, som sändes till libanesiska vatten, ersatte den marktrupp som egentligen efterfrågades.)
Håkan Juholt försvarar sin berednings arbete med att alla riksdagspartierna enades bakom den. Det var en inrikespolitisk framgång - men det räcker ju inte. Förresten: vad säger att svenska försvarspolitiker är klokare än finska? De drar helt andra konsekvenser av sitt lands alliansfria politik. Finland har därför det nationella försvar som Sverige saknar - och bidrar minst lika mycket med FN-trupp.
Det finns bland politiker, ja även i Högkvarteret, en slags beröringsångest, när det gäller begreppet invasionsförsvar. Det som behövdes under det kalla kriget, behövs förstås inte nu - men visst måste man kunna skydda sitt eget territorium mot angrepp. Mot det lilla försvar Sverige har kvar i dag, räcker det med små anfallsstyrkor. Det blir i så fall också en invasion. Detta vill man inte inse!
Att Gotland - så när på några hundra handvapenbeväpnade hemvärnsmän - är helt oförsvarat, talas det tyst om. Det är faktiskt en liten tröst att Gotland har kvar Tofta skjutfält. Det är mycket bra och behöver utnyttjas av fastlandets så kallade insatsförband. Både mark-, sjö- och luftstridskrafter kan använda det - och gör det. Ju mer så sker, desto angelägnare blir der att bygga upp en permanent närvaro där. Det kan bli den plattform på vilken Gotlands försvar kan återuppbyggas. Tofta skjutfält är alltså en pant, som vi inte får spela bort enligt Hans E. Anderssons förslag.
Rolf K Nilssons ovan nämnda artikel var egentligen ett svar på f d försvarsministerns Thage G Peterson artikel "Våga samarbeta med Ryssland" den 24 maj i Svenska Dagbladet. Det är knappast tillrådligt, menar Rolf K Nilsson. I sitt "Svar direkt " samma dag varnar Thage G Peterson för den kvarlevande rysskräcken - men avslutar: "Det var dumt att avmilitarisera Gotland". Den gamle försvarsministern känner gotlänningarna och vet var gränsen går för blåögd säkerhetspolitik!