FRA, politikerförtroende och Gotlands försvar

Gotland2008-08-15 04:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Debatten om FRA-lagen visar, som bl a överste Bo Pellnäs påpekat i SvD, att folk inte litar på statsledningen. Kanske är påståendet obefogat, men nog visar historien att våra politiker både inrikes- och utrikespolitiskt varit opålitliga. Detta gäller även i USA och andra demokratier - diktaturer förtjänar inte att upptas i jämförelsen.

Hur svenska folket bedragits av sina politiska ledare, kan man läsa i "Sverige i Vita huset" av Staffan Thorsell (Expressens f d korrespondent i USA). Där kan man ta del av hur Sverige, allt från Tage Erlanders tid, underhållit ett nära militärt samarbete med USA samtidigt som det bedyrat sin obrottsliga neutralitet. Olof Palme blev visserligen utfrusen från Vita huset, men på lägre nivåer fortsatte samarbetet som förut. Både Nixon och Palme hade sina inrikes maktpositioner att bevaka under Vietnamkriget med den därur orsakade ungdomsrevolten. Palmes obalanserade demonstrationspolitik syftade till att ta vinden ur seglen från denna revolt och ta röster från kommunistpartiet. Det förstod USA. Det är märkligt att svenska folket - upp till de högsta nivåerna - kunde hållas ovetande om vad Sovjetunionen mycket väl visste, det vill säga att Sverige i praktiken ingick i NATO.

En annan bok, som inte nämner Sverige med ett ord, är skriven av den amerikanske professorn John Gaddis. Den heter "Det kalla kriget" med underrubrikerna: Pakterna. Spionerna. Lögnerna. Sanningen. Den beskriver hur en stor demokrati bedriver utrikes- och inrikespolitik i den högre skolan. Det är väl därifrån som svenska politiker tagit lärdom?
De verkliga motiven för en viss politik anges sällan - endast de som förmodas passa för opinionen. Så har det alltid varit, men det är nog en svårare konst i dagens informationssamhälle.

Massmediernas kompakta opposition mot FRA-lagen har nog med detta att göra. Det har framförts, att de vill skydda sina källor - det vill säga den så kallade meddelarfriheten. Den tål väl inte alltid dagens ljus? Den får FRA inte befatta sig med. Sådan information är heller inte intressant för den, inte ens för någon där ev infiltrerad spion - men kanske för någon politiker, som är satt att övervaka FRA? Sådant kan ju en vanlig medborgare inte avgöra eller förstå. Misstankar frodas emellertid alltid!

Vad den vanlige medborgaren däremot kan förstå är, att när säkerhetshotande teletrafik flyttar från etern till de moderna kabelnäten, då måste även FRA flytta dit. Det tyckte också den förra regeringen, som nu i opposition lovar riva upp lagen om den vinner valet 2010. Vad den då skall stifta för lag i stället, får man inte veta.

Mot bakgrund av vad man nu vet om det svensk-amerikanska säkerhetssamarbetet, kan man fråga sig om inte USA:s krig mot terrorismen ligger bakom FRA-lagen. Skall Sverige kunna fortsätta att få viktig information från USA, ja då måste det också ge något värdefullt i utbyte. Det är viktigare nu än förut, eftersom det svenska försvaret är nedskuret till en otroligt låg nivå.

Det är en gammal regel att balansera militär svaghet med en effektiv underrättelsetjänst. Då måste FRA anpassas efter omständigheterna och då måste samarbetet med främmande underrättelsetjänster fördjupas.
Om detta har många blivit påminda under Georgienkriget. Till och med Annika Nordgren Christensen (mp) i Försvarsberedningen har oroats över av att Gotland ligger försvarslöst och vill återupprätta dess regemente - allt enligt DN den 13 augusti. Kanske tänkte hon på FRA:s anläggningar här? De, liksom flottans och flygets kvarvarande små underrättelseenheter, måste kunna försvaras, annars är de inte till någon nytta.
Läs mer om