Freda barnen!
Foto: Jan Collsiöö
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
När han kände sig ledsen eller ville ha stöd på sin förskola fanns det alltid en tröstande famn som hade tid för honom. Det betydde mycket och gav pojken det viktigaste i livet - en bra självkänsla. Han kände sig trygg, sedd och betydelsefull i sin omgivning.
Förskolelärarna var lugna och hade tid för vart och ett av barnen. Det var en härlig atmosfär.
Dagarna gick och pojken växte upp och kom så småningom till grundskolan där han med pirrande steg klev in i ett välvårdat klassrum. En glad, lugn fröken med snälla ögon hälsade pojken varmt välkommen. Vid bänkarna satt barn han kände igen sedan tiden på förskolan och från kvarteret där han bor. Pojkens mamma och pappa fanns hela tiden vid hans sida, han fick på så sätt den trygghet han behövde på sin första skoldag.
Pojken blev tilldelad en bänk. På bänken stod en blomma och en liten välkomsthälsning från fröken. Bänken glänste fint i solljuset som strömmande in från de tvättade fönstren. Utanför svajade träden i vinden och på gården skymtade pojken skolans alla djur; kaniner, hönor och långt där borta hoppade en padda ner i vattensamlingen.
När pojken öppnade skolbänken låg nya skolböcker och väntade på honom. Det var en kartbok, några läseböcker och en spännande mattebok. I ett fack låg pennor och suddgummi, precis så som pappa hade sagt att det skulle vara. Han log mot sin pappa. Det här skulle gå bra. Han var trygg.
Att ge våra barn en bra, trygg och harmonisk start i livet är det viktigaste och största ansvar vi någonsin kommer att få. Varför skall det vara så svårt, när vi alla ser hur illa det kan gå för många av våra ungdomar? Man pratar om besparingar, men besparingar hos våra barn och ungdomar blir snart kostnader, enorma kostnader. Idag ser vi allt för ofta kriminalitet, våld, överfall, socialvård och ett liv beroende av såväl droger som bidrag. Kostnader som vida överstiger vad det istället kostar att ge barnen en bra start i livet.
Visst, det finns begränsat med pengar. Men jag tror att många av oss i samhället skulle kunna tänka sig att betala mer i skatt - förutsatt att de var öronmärkta för våra barn - att ge dem en trygg uppväxt!
Jag hoppas så innerligt att mina barn, likt pojken i berättelsen ovan, får växa upp i en harmonisk miljö med bra självkänsla och en härlig aptit på livet. Där de känner sig välkomna, omtyckta och behövda. Om det så handlar om hemmet, förskolan eller samhället i övrigt - låt våra barn få en trygg uppväxt i en härlig, frisk och ren miljö! Inget. Absolut inget kan vara viktigare.
Roger Albrecht