Gotland lockar med blanketter
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Flyttatillgotland.nu är, så vitt jag har förstått det, kommunens digitala skyltfönster för att få några tusen fastlänningar att köpa tanken på att emigrera ut i havet.
När jag förra året själv gick i flyttankar, surfade jag in på sajten för att bli inspirerad.
Jag förväntade mig en sida som talade till hjärtat. Människor, ansikten, berättelser. Vittnesmål om den sällsamma känsla man får av att ligga på rygg i ett nyutslaget änge i mitten av maj. Eller av att sjunka ner i en knarrig kaféstol efter en bitande novemberpromenad längs Själsöstranden.
Jag såg framför mig bilder av det magiska ljuset när kvällssolen bryter horisonten utanför Fröjel. Av dignande äppelträdgårdar i oktober. Av att sitta i kortärmat på en uteservering en sen augustikväll.
Ja, jag räknade helt enkelt med att kommunen i sitt skyltfönster skulle visa upp allt det som gör Gotland så fantastiskt, och lite till. I spännande och smakfull förpackning.
I stället hittade jag blanketter.
Flyttatillgotland.nu är nämligen en avdelning av kommunens vanliga hemsida. Visst har man lyckats prestera några halvdana säljtexter - vilka illustreras med frimärksstora, suddiga foton - men i övrigt erbjuds bara sådant som vänder sig till dem som redan bor här.
Barnomsorgsblanketter. Busstidtabeller. En länk till Arbetsförmedlingen. Telefonnummer till en byråkrat på tekniska förvaltningen, i fall du är intresserad av att bebygga en ledig tomt. Förteckningen över ledamöter och ersättare i kommunfullmäktige.
Mycket kan få mig sugen på att bli gotlänning igen, men dit tillhör inte grådaskiga bilder på fyra folkpartister.
En tid senare, när flyttplanerna - trots den avskräckande inspirationssajten - hade blivit än mer konkreta, lyfte jag på luren. För vid sidan av flyttatillgotland.nu har kommunen även en flitigt marknadsförd inflyttarservice per telefon.
Dit ringde jag för att höra hur det stod till med tillgången på dagisplatser.
Efter några samtal var jag inte ett dugg klokare. För det var nämligen ingen som svarade.
Men nu är jag här. Och dagisplats fick han, lilleman. Och ni som läste förra veckans krönika om fantastiska dagisfröknar vet hur glad jag är över det.
****
Jag har fått många glada mejl om just den krönikan. Och i torsdags - min dagishämtardag - berättade rektorn att personalen hade gått på moln hela veckan. "I vanliga fall får vi bara höra när något är fel."
Så, till öns alla småbarnsföräldrar vill jag säga: jag vet att det är fler än jag som tycker att öns barnomsorgshjältar gör ett fenomenalt jobb. Nästa gång ni lämnar eller hämtar era små juveler - säg till alla i personalen hur fantastiska de är. Det förtjänar de. Och det kostar ingenting.
****
Veckans bästa: Existensminimum - OK Boys. Ex-gotlänningen Magnus Henriksson har - med hjälp av en annan före detta ö-bo, producenten Tobias Fröberg - skapat njutbart och dansant brus. Svart, men ändå glatt.
****
Trevlig helg!