Gotlandsoperan förtjänar en ursäkt
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Precis som förra året bjöd man på mycket god och kompetent underhållning. Solisterna med Marianne Gottlander och Erik Bergh i spetsen, var härliga att lyssna till och tillsammans med deras skådespelartalanger där de verkligen dramatiserade text och musik på ett inlevelsefullt sätt blev det en helhet som var en ren njutning.
Jag satt med mungiporna uppe vid öronen i en dryg timme, av ren glädje att få vara med om en sådan kulturupplevelse. Operakören som stöttar upp i bakgrunden visade en entusiasm och glädje, och humorn var dessutom ständigt närvarande mycket tack vare Erik Berghs mellansnack.
Vilket arbete de utför, så talangfulla dessa amatörer är och vilket jättearbete som ligger bakom denna operakonsert!
Men vad får man läsa i lokalpressen?
Gotlands Tidningar var tydligen inte där över huvud taget, ett stort misstag. Den slutsatsen drar jag efter att både måndags- och tisdagstidningen saknat recension.
Gotlands Allehanda, överlag rätt duktiga på kulturbevakningen på ön, återger visserligen föreställningen på ett positivt sätt. Men med ett inslag som måste kommenteras. Recensenten Johan Eriksson påstår att när gästsolisten äntrade scenen, framstod den övriga ensemblen som "en samling Musse Pigg-figurer"!
Marcus Jupither var alldeles fantastisk, naturligtvis var han det. Hans varma röst fyllde ruinen på ett rysansvärt behagligt sätt. Men att så till den milda grad nedvärdera den lokala ensemblen i jämförelse, är en ren oförskämdhet.
Inte för att jag förstår vad Johan Eriksson menar med sin kommentar, men jag förmodar att den inte var menad som smicker? Jag kände mig nästan kränkt å en hårt arbetande ensembles vägnar, och tycker det är på sin plats med en ursäkt.