Har inte alla yttrandefrihet?
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Aftonbladet, en gång i tiden den liberale Lars Johan Hiertas skapelse, har publicerat en artikel som innehåller en gammal antisemitisk myt i moderniserad version. Detta har utlöst berättigad kritik, men det har också uppkallat andra till försvar av Aftonbladets handlingssätt med hänvisning till Tryckfrihetsförordningen. I detta försvar har de mest egendomliga turer och resonemang förekommit.
Statsminister Reinfeldt har uttalat, att det vore ett brott mot grundlagen om regeringen uttalade sig.
Detta är fel, vilket juridikdocenten Mårten Schultz konstaterar på sin juridikblogg, där hans artikel "Inget grundlagshinder för att kritisera Aftonbladet" publicerades den 25 augusti.
Enligt lagen råder full yttrandefrihet i Sverige, och regeringen, liksom Sveriges ambassadör i Israel och varje folkvald, är som varje annan medborgare i Sverige i sin fulla rätt att uttala sig offentligt i vilken fråga som helst om man så önskar och finner lämpligt.
Enligt Schultz KU-anmäler Urban Ahlin ett pressmeddelande av Sveriges ambassadör i Israel för "ett uttalande som innebär ett ingrepp i den svenska tryck- och yttrandefrihetens censurförbud såsom det är uttryckt i tryckfrihetsförordningen". Detta är en logisk kullerbytta, ty hur skulle ett uttalande, som görs i enlighet med rätten att uttala sig fritt, kunna vara ett ingrepp i tryckfrihetsförordningen?
Dessutom: hur kan ett fördömande av Aftonbladets tilltag innebära ett krav på återinförande av den förhandscensur som rådde i Sverige fram till 1766, det vill säga under större delen av den så kallade Frihetstiden? Att efter publiceringen fördöma en artikel är en helt annan sak än förhandscensur.
Carl Bildt säger, att det är ansvarige utgivarens sak att stå till svars för Aftonbladets artikel, och det är helt riktigt, men det betyder inte att tidningen ska gå fri från kritik.
Direkt obehagligt blir det, när Svenska Journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hultén skriver i Svenska Dagbladet den 25 augusti: "Att fördöma, bedöma eller recensera publicistiska beslut är inte makthavarnas uppgift". Jo, det är det visst, det. Journalister har ingen ensamrätt till yttrandefrihet: det är faktiskt de folkvaldas och allmänhetens både uppgift och rättighet att "fördöma, bedöma eller recensera publicistiska beslut"! Eller ska Agneta Lindblom Hultén lägga munkavle på alla oss andra som inte är journalister?
I samma nummer av Svenska Dagbladet skriver Claes Arvidsson om ett "grundlagsmoras", och det är helt riktigt men inte på det sätt han menar. Han talar om israeliska självmål och påstår att man i Israel har noll kunskap om den svenska grundlagen. Man tar sig för pannan och undrar hur det står till med vissa svenska journalisters uppfattning om yttrandefrihet! Återigen: är det Arvidssons uppfattning, att det bara är politiskt korrekta journalister som har rätt att yttra sig offentligt i Sverige?
Israels ministrar har kritiserats för deras krav att den svenska regeringen skall ta avstånd från Aftonbladets artikel. För det första är Israel inte bundet av svensk lagstiftning, för det andra visar det inte någon bristande respekt för svensk yttrandefrihet om man utgår från att den svenska regeringen har rätt att uttala sig.