Hur långt får man gå?
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Hur skall man som småföretagare våga fortsätta att vara verksam på Gotland om barn eller släktingar riskerar att blir utsatta för något liknande, med fullt betalningsansvar? Dessutom för en verksamhet som idag är legal och enligt dagens regelverk. Vart är vi på väg?
Skall i framtiden barn och släktingar till bilägare, villaägare och egenföretagare stå till svars för den CO2 deras förfäder släppte ut för 40 år sen? Skall Cementa bli skyldiga att återställa dagbrotten till ursprungligt skick? Skall jordbruket på Gotland betala retroaktivt för det näringsläckage som skett 30-40 år tidigare till Östersjön? Kommer gårdarna annars att konfiskeras för den som inte kan betala?
Skall Vattenfall och Eon verkligen få lov att fortsätta att producera kärnavfall? Ska de också omedelbart neutralisera befintligt avfall? Kan de annars ställas till svars redan idag för gårdagens synder?
Med detta fall i åtanke förtjänar Gotlands kommun inte den "höga" placeringen i förartagarklimatets rankinglista, 214 av 290.
Att området i Vall är starkt förorenat är i sig djupt beklagligt. Men vi kommer nu och i framtiden alltid att hitta nya föroreningskällor och nya förorenade platser. Vad vi inte kan göra är att straffa någon eller några som följt regler som vid tillfället gällde. Man kan heller inte ärva ett brott.
Om Gotlands kommun vill få klarhet i det aktuella fallet, välj ett annat sätt. Protestera och arbeta för en lagändring. Be Sylve om ursäkt och betala hans uppkomna rättsliga kostnader.
Alla som kan och har någon rättskänsla borde försöka påverka detta rättsvidriga fall.