Jesus jobbar på dagis
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Livrädd för att lämna det som dittills hade varit hela hans värld. Dagiset uppe på backen. Sandlådan på gården. Den lilla alkoven där han hade alla sina böcker och kvartersbutiken där vi brukade köpa melon till mellanmål.
"Jag tycker inte om vita huset", sa han sorgset efter ett par dagar i vårt vitputsade Visbyhem. Och när han sedan skulle börja på sitt nya dagis tvingades jag surra mitt hjärta mot ryggraden för att det inte skulle slita sig ur kroppen.
Genom fönstret till avdelningen såg jag hans rödgråtna ansikte. Jag hörde inte de förtvivlade skriken, men jag såg dem. Och han såg mig. I stället för att komma tillbaka och rädda honom satte jag mig i bilen och åkte till jobbet.
Det är knappt två månader sen.
I söndags blev han arg igen. För att han inte fick gå till dagis.
Så kan det gå. Men det hade aldrig gått utan fem särskilda personer.
Numera vet lilleman vad alla de andra barnen heter.
Men de första vars namn han lärde sig var Ulla, Ulla, Nettan, Sophie och Aina. Hans fem dagisfröknar (ja, det finns säkert andra yrkestitlar det är meningen att man ska använda, men "barnskötare" låter som någon som jobbar på djurpark).
Det var Ulla, Ulla, Nettan, Sophie och Aina som hade tålamodet att pussla när han var för blyg för att leka med de andra. Som lät honom sitta närmast på sagostunden. Som hjälpte honom att upptäcka att den nya världen var minst lika spännande som den gamla.
Som fick honom att gå från panikslagen, till att glatt hoppa ur overallen i kapprummet och studsa iväg till legohörnan utan att ens vinka hej då.
I veckan fick vi ett informationsblad från rektorn. Förmodligen kommer personalstyrkan att krympa till hösten, som en del av kommunens besparingsprogram.
Pengar är en begränsad resurs. Det är inte uppskattning. Så hur det än går med kommunens kronor och ören, hur många eller få som får gå, så vill jag att de som blir kvar på Gotlands alla förskoleavdelningar ska veta en sak. Och jag tror jag vågar tala för de flesta av öns småbarnsföräldrar.
För oss är ni ovärderliga. Ni utför underverk varje dag. Om Jesus finns jobbar han förmodligen på ett dagis.
gggg
I början av 90-talet gick ett spöke genom Visby. Få hade sett honom, men desto fler hade hört ryktena om hans existens: "Uppsala-Janne", fastlandskompis med den ökända Gotlandsgangstern "Gråbo-Janne", och minst dubbelt så farlig som den senare.
Jag vet inte hur mycket sanning som egentligen gömde sig i hans ruskiga fajterrykte, men existerade gjorde han: i vuxen ålder fick jag veta att "Uppsala-Janne" egentligen hette Jan-Emanuel Johansson och numera var Robinsonkändis och riksdagsman.
Men fortfarande behärskar han konsten att göra sig ö-känd bland öborna.
gggg
Ni kanske har märkt att GA har bytt utseende på tv-tablån. Förutom att den har blivit snyggare, kör vi nu (minst) tre sidor tv-program varje dag. Därmed får vi plats för fler kanaler, bland annat Axess tv som många av er har efterlyst. Varsågoda!
gggg
Veckans bästa: Olle Ljungström - Svenskt stål. Från nya skivan. Också punk kan vara vackert.
Trevlig helg!