Ju mer de svär, desto bättre
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
För jag har nog aldrig tidigare pladdrat så mycket på så kort tid som på Hemse torgdag. Under sju intensiva timmar träffade och samspråkade GA:s utsända med hundratals av våra läsare. Tack för alla intressanta idéer, kloka synpunkter och spännande berättelser!
Huvudnumret i vårt lilla marknadsstånd var att visa upp några provsidor av tidningens nya utseende, som vi sjösätter under vintern. Och kommunalrådet Lars Thomsson må tycka att gotlänningarna är nejsägare som inte vill förändra och utveckla, men det gäller definitivt inte GA-läsarna. "Förändring är alltid bra" var lite förvånande den vanligaste synpunkten jag fick på GA:s nya kostym, och de allra flesta tyckte sidorna såg moderna, snygga och läsvänliga ut.
Ni som inte kunde komma till Hemse har också chansen att tjuvkika på nya GA. Gå in på min blogg på helagotland.se, så hittar ni ett litet bildspel.
Vilken Gotlandstidning man helst läser är onekligen en djupt rotad vana. Under torgdagen frågade jag så många GA-läsare jag kunde hur länge de hade varit prenumeranter på tidningen. Vinnare i min lilla topplista blev en kavat dam som promenerade fram med raska steg. Antingen lärde hon sig läsa i väldigt unga år, eller så såg hon bara oförskämt pigg ut för sin ålder. Prenumererat på GA hade hon i alla fall gjort i mer än 70 år.
Imponerande.
Frågan är om någon kan slå det rekordet. Hör av dig till mig i så fall. Jag lovar att bjuda GA:s mest trogna läsare på nästa års prenumeration.
******
Just för att det ska löna sig att prenumerera på GA har vi också från och med denna vecka slutat lägga ut alla nyheter från tidningen på vår webbsida. Varje dag kommer vi låta tre av dagens bästa artiklar publiceras exklusivt för er papperstidningsläsare.
På sikt ska vi försöka göra skillnaden ännu tydligare mellan papperstidning och webb. På webben ska man kunna läsa om det som just har hänt, till exempel när skolan brinner i Garda eller när kommunen skrotar planerna på cook and chill-kök.
Men uppföljningarna och fördjupningarna, intervjuerna och granskningarna - det stora och lilla extra - det ska man framför allt hitta i tidningen.
******
Veckans mest oväntade men också roligaste mejl kom från min svensklärarinna från gymnasiet, som i efterskott gratulerade till det nya jobbet.
Det var ingen lek att vara hennes elev. Hade man inte gjort läxan ordentligt blev lektionen en plågsam tillställning. Eftersom hon hade en märklig förmåga att känna lukten av handsvett, fick man naturligtvis ALLTID frågan när man hade ägnat gårdagskvällen åt påtårsrally på Ryska gården i stället för åt Stagnelius lyrik.
Så jag svarade på mejlet och skrev som det är, nämligen att jag aldrig hade hamnat där jag är utan hennes hjälp. Tack vare hennes stränga men pricksäkra språkkritik insåg jag inte bara att skrivande är förbaskat roligt, utan också att det är ett hantverk som kräver ständig och hård träning.
Mitt råd till dagens svensklärare är att vara som hon. Ställ krav, och skäms inte för det. Ju mer eleverna svär över läxorna, desto bättre.
*******
Men lite olydig måste man få vara. Trevlig helg, typ!