Lamm och ensegel
Foto: Henrik Radhe
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Enarnas dolda färd med hjälp av spindeltrådarnas segel är slut för natten och näten vibrerar av daggdropparnas tyngd.
Vindlös och med hopp om samma turkosblå lena vatten, samma värme och skratt i strandbrynet från barn som upptäcker vatten, samma solvandring över hav och bruna ryggar - som igår, börjar dagen.
Ännu segrar sensommaren och det bitande sticket i vinden får vänta en liten tid. Vid återkomsten till huset med ängen råder stillheten.
Tanken på storstadens pockande puls bortom havet, hålls undan med en frukostkopp bland vildmorot, klöver och tårna i fuktigt gräs.
En ensam tupp några gårdar bort, försöker förgäves skapa uppmärksamhet från de sovande i grannhusen.
Jag ser ut mot fältet och det nya tunet och funderar på om en sommar kan källsorteras och återvinnas. (Årets sommarhobby som jag lärt med blandade känslor.)
Just den här dagen sparar jag, den är alltför värdefull och tyngdlös för att kastas. Den passar nog bättre i väven av en ny sommar på ön - en färjlängd bort från storön.
Lammen håller nog med...