Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ja, så har det då gått några veckor sedan en av sommarens höjdpunkter för många av oss då 82:a Stångaspelen avgjordes på mäktiga Stangmalmen. Det är en imponerande syn när upp till 28 pärkplaner med vardera fjorton spelare och alla varpaplaner är mer eller mindre fyllda med kastare i alla regnbågens färger. Spel- och kastglädje varvas med de bastanta stångstörtarna och femkamparna på arenan. Årets Stångaspel upplevdes av många både aktiva, funktionärer och åskådare som ett av de bättre på flera år. Det var lagom väder med så kallat Stångaspelsväder vilket innebär uppehåll och lagom med sol. Arenaprogrammet är det enda av alla aktiviteter som inte har föranmälda deltagare. Det är väl det som kallas spontanidrott även om det flesta i alla fall i elitskiktet har bestämt sig kanske redan året innan. En av dessa är absolut vår elitfriidrottare Erik Larsson Visby som håller både stångstörtningen och kanske framför allt den gutniska femkampen högt. Det resulterade i år i den sjunde raka femkampstiteln.Erik Larsson får ursäkta men det är faktiskt roligt att det i högsta grad numera är jämt i stångstörtningen. Så jämt att Erik faktiskt fått nöja sig med andraplatsen de två senaste åren, om än med knappa marginaler. Det är precis sextio år sedan kraftkarlen, tyngdlyftaren och Fårösundaren Gustav Dahlström förde hem en titel och nu är det alltså Mikael Boman från just Fårösund som snuvat Erik på titeln två år i rad. I motsats till Erik så tränar norderguten inte särskilt mycket men han tror och bevisar också att teknik är en viktig ingrediens i diciplinen.Arenaidrotterna i hjärtat av Stangmalmen med klingande och igenkännande röster signerade herrarna Erik Broström och nu 75-årige legendaren och stångasonen Bengt Wallin växlar i storlek men året bjöd på många ungdomar så vi får tro på en positiv framtid.Pärken behåller som sagt sitt intresse och det är glädjande att runt 200 sjumannalag infinner sig år efter år. Massor med ungdomslag liksom damlag och som vanligt är det flest antal pärkspelande män. En del strävar efter att nå toppen medan andra är på plats för samvaro, spänning och faktiskt av rent kulturella skäl. Alla målsättningar är behjärtansvärda och det är spelglädjen som är i fokus. Det går så klart inte att komma ifrån spänningen och svaret på frågorna vem som skall bli mästare och mästarinnor. Damklassen tycks vara jämnare och mera oviss och där tappade ju Ronedamerna rejält i jämförelse med förra året. Det forna storlaget När X med Åsa Jakobsson och Carina Mårdbrink som pärkkarlar lever farligt men hänger ännu kvar i mästarklasserna minst ett år till. Carina Mårdbrinks dotter Annie och hennes När XIII är nu de regerande bakpärksmästarinnorna. I herranas mästarklasser (fram- och bakpärk) mer eller mindre krossar Hablingbo II sina motståndare och har de senaste två åren inte varit särskilt hotade om slutsegern. Två tappade pärkar under stångaspelshelgen säger väl det mesta. Rone III är angenäm nykomling i både fram- och bakpärk med pärkkarlarna Jörgen Pettersson och Johan Wahlby. De forna mästarna Gothem II gör vad de kan och det är imponerande att se Mikael Olofsson som förde sitt lag till seger redan 1988. Han visar ett spel med kraft och stor inlevelse än i dag. Stånga IV med ikonen Björn Ekman är väl det lag som tappat mest i slagstyrka. Nu kommer ett annat stångalag Stånga XII upp igen i mästarklassen, nämligen Jörgen Hederstedts. Vad har vi då att vänta? Jo, det omtalade laget Lau I med söner till forne mästare i "Laurean" Torgny Larsson som primus motorer. De går genom klass efter klass och är i nästa år trots sina låga ålder redan uppe i klass I i både fram- och bakpärk och slåss om den åtråvärda platsen som ger uppflyttning till de stora. Intressant i sammanhanget är att just pappa Torgny ännu finns med i den "lautrea" som lever kvar sen storhetstiden på 80-talet och som i frampärk med Bernt Hedin som pärkarl vann den andra av de två klasserna II. Det blir alltså inbördes laumöten att se fram emot nästa år. Skall de äldre visa att de ännu kan, vill de gå i vägen för den kommande generationen och kan de över huvudtaget stoppa ungtupparna? Ja, nog skall det bli intressant anno 2008. Det skall i sammanhanget pärkmästare även konstateras att Hablingbo II helt klart tangerat Lau III:s rekord med 19 mästerskapstitlar. Det finns en passus i sammanhanget och det är När I med Allan "Alvare" Nilsson (revy-Allan om man så vill) och hans lag som vann 11 bakpärkstitlar 1956 till 1975 och 9 frampärkstitlar 1961 till och med 1977. Det är 20 titlar det. Brasklappen i sammanhanget är att frampärkskarlarna i detta närlag växlat mellan Allan Nilsson (langg-Allan) och Bengt "Bengå" Jakobsson. Hablingarna gör nog klokt i att bärga ett par titlar till för att vara på "säker mark".Sist skall vi också konstatera att vi var många som saknade det där riktiga "jävlar anamma" på pärkplan med uppeggande skrik till både med- och motspelare när det börjar hetta till. Vi minns storhetstider med just "Alvare Allan" och hans närlag samt "Lau-Allan" och hans lag samt kamperna mellan tidigare nämnda "Lautrean" och "Närfyran" med Torsten Smitterberg samt på senare år mellan Hablingbo, Stånga och När. Mera målinriktad träning, jämnare lagsammansättning och fokusering på varje boll är nödvändigt för att störa toppen.Man skall inte fördjupa sig allt för mycket i varpans kvantitativa nedgång. det är viktigt att måna om kvalitén. Är det månne det som gör att så många varpkastare både från ön och fastlandet återkommer till Stånga år efter år. Här finns massor av kastare som deltagit i över 50 år.Ett lysande exempel på mångårigt deltagande är Gardas mästartrio Alf Nilsson, Bernt Augustsson och Bengt Pettersson som i år kunde fira 40-årsjubileum som mästarklasskastare och notera då att de ännu har några år kvar till fyllda sextio och oldboysklassen om det nu är något för dem. De har massor med titlar i Stånga och SM.-tävlingar och är ännu med och kan hota vilket lag som helst när det stämmer även om Banda just nu ser väldigt giftiga ut. Bröderna Kenneth och Tommy Pettersson samt Leif "Loket" Olssons återkomst har redan visat styrka med besked. I stenklassen är det att notera att Bäl VK nu tar sin tredje seger. Bernt "Bison" Nilsson samt bröderna Evert och Rune Olsson gjorde det således igen och kan nu förena sig med forna storlag och klubbar med lika många titlar. "Bisons" pappa Erland Nilsson som tävlar för Malmö VK då han bor i skånska Lomma gjorde nu som 94-åring ännu en tävling i klassen för gubbar över 70 år, Stamfarspokalen. Imponerande!I denna "gubbklass" som i år samlade 19 kastare kan det noteras att de nykvalificerade "ungdomarna" inte har mycket att hämta när de "kvalat in".Årets segrare och debutant Bertil Hedin Vallstena är 78 år och hans finalmotståndare Sture Nilsson Banda som redan har fem titlar fyller 80 år senare i år. Ja, det var bara några av många funderingar som snurrar i ett gutniskt idrottshuvud. Det är bara konsten att begränsa sig.
