Mikael Odenbergs syn på försvaret
Foto: Gunnar Lundmark / SvD / SCANPIX
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Att ÖB fått avslag på både sina förslag till besparingar och överföring av medel från materiel- till driftanslaget innebär, att Försvarsdepartementet övertagit det ansvar som annars skulle ha legat på Högkvarteret. Odenberg ansåg, att detta var en följd av att det sistnämnda räknar dåligt och att politikerna begär mer än vad de betalar för.
Detta stämmer väl med vad f d samordningsministern Jan Nygren skrev under Brännpunkt i SvD den 26 februari: "Ta samlat befäl över försvaret". Han var i slutet av 1980-talet statssekreterare i försvarsdepartementet och medgav 1988, att alla försvarsbudgetar sedan 1982 varit underfinansierade.
Till skillnad mot Odenberg fritar han i artikeln Försvarsmakten från huvudansvaret för den bristande kontrollen över ekonomin. "Få myndigheter har genomfört en så total omvandling på så kort tid som Försvarsmakten. Det förtjänar att honoreras", skriver han. För att lösa Försvarsmaktens återkommande ekonomiska problem föreslår han därför, att delar av Högkvarteret flyttas in i Försvarsdepartementet - trots att detta strider mot svensk förvaltningstradition. I praktiken tycks man ju ändå vara på väg åt det håll, som Nygren föreslår.
Odenberg refererade inte till Nygren och verkade inte heller vara inne på dennes linje, men att Försvarsdepartementet nu måste lösa problemen med sin så kallade genomförandegrupp konstaterade han kallt. Mot detta hade han inga invändningar. Däremot ifrågasatte han behovet av de återkommande försvarsberedningarna. De kan inte trovärdigt bestämma försvarsbudgetarna för flera år framåt - nu mindre än förr. Försvarsmakten måste i stället behandlas som andra myndigheter, år för år.
Om finansministerns dominans över försvarsministern hade han diskuterat med förre statsministern Göran Persson. Denna hade då framhållit, att statsrådsberedningen på hans tid haft en balanserande roll. Så är det inte nu. Odenberg gick inte in på det, men det är känt att ÖB inte kallas till denna - än mindre till statsministern. Göran Persson, däremot, visade sitt intresse och begärde då och då en föredragning. Dessa kontakter saknar ÖB.
Sveriges satsningar på försvaret ligger på medelvärdet för andra länders, enligt Odenberg. Det finska undantaget, som man ofta "nostalgiskt" hänvisar till, betraktade han som tillfälligt. Snart måste även Finland vidta samma åtgärder som Sverige, menade han.
Den ryska upprustningen oroade honom inte. Ryssland har så många inre problem, att det inte kan förväntas utmana NATO på länge än. Det är för övrigt bättre med ett återuppbyggt Ryssland än ett sönderfallande, som under Jeltsins tid.
Hotet mot Sveriges nationella säkerhet är förstås ändå inte borta "för evigt", medgav han, men nu har de internationella insatserna högsta prioritet. Det är med avkastningen från dessa, som det nationella försvaret efterhand skall byggas upp.
Svensk försvarsindustri hade han stor respekt för. Den kan visserligen inte längre ges en speciell svensk profil och få företräde vid Försvarsmaktens inköp, men i flera avseenden är den ändå konkurrenskraftig. Odenberg nämnde särskilt ubåtar, som inte kan köpas billigare utomlands.
Detta tyder på att regeringen vill behålla dem, trots att de inte behövs i den prioriterade utlandstjänsten. Inte heller JAS-planen, som kostar stora pengar, har efterfrågats av FN/NATO. Att sända några till Afghanistan, som Högkvarteret föreslagit, vill inte regeringen, bekräftade Odenberg.
Hans intresse för den svenska försvarsindustri, som tillverkar högteknologiska vapenbärare, rimmar inte med hans syn på det nationella försvaret. Det är ju de moderna flyg- och sjöstridskrafterna, som faktiskt stannar hemma, eftersom de inte behövs utomlands. Om Försvarsmaktens budget skall kunna gå ihop med en fördubblad utlandsinsats, ja då är det ju en reducering av dessa, som ligger närmast till hands. Några sådana tankar framförde han inte - och tycks heller inte regeringen ha.
Om hemvärnet hade Odenberg inget att säga, men genom Gotlands riksdagsman Rolf K Nilsson vet vi, att försvarsutskottet inte går med på att skära ned det, som ÖB föreslagit.
Inte heller hade Odenberg något att säga om Gotland. Det har däremot överste Bo Pellnäs, känd från tsunami-utredningen och flera utlandsuppdrag. Under Brännpunkt i SvD den 13 april skriver han: "Gotland ska ha ett försvar". Avrustningen av Gotland tyder på "enfald, eller möjligen oskuld". Hans ståndpunkt i denna fråga överensstämmer med förre försvarsministerns Tage G Pettersson, som anser att det var dumt av avrusta Gotland.
Försvarsminister Mikael Odenberg gjorde inget för att bota denna skada. Kanske vill i stället hans efterträdare försöka göra det - påhejad av Rolf K Nilsson.