Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det var en morgon i början av maj. Hon gick vägen i trädgården under de gröna valven. Ett leende lekte på hennes läppar. Med hörlurarna till spelaren i fickan, verkade hon vara i en annan värld - musikens. Den man känner dofter i, men inte kan höra fåglarna. Takterna verkade bära henne fram med lätt bestämda steg. Hon var själv, men inte ensam, när jag mötte henne. Jag undrade vart hon var på väg, så där stolt och tillfreds med livet. När jag för ett kort ögonblick mötte hennes blick - blev jag mätt, vägd och allmänt bedömd. Genomskådad. Några knappt märkbara nickningar växlades och sedan fortsatte var och en vidare. Mötet var över. Då vände jag mig om och såg efter henne och tänkte - undrar om jag kommer att vara så där, när jag blir åttio år...
