Om kärlek, ensamhet och sushisug
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Därför, tänker jag, är det himla bra om man kan lära sig att vara sitt eget bästa sällskap - att älska sig själv. Först då, tänker jag, blir den där ensamheten inte bara uthärdlig, utan en egen slags trygghet att vila i.
Och om man kan lära sig att vara trygg i det, i att vara ensam med sig själv - tja, då behöver man inte leta så desperat efter trygghet utanför sig själv. Tänker jag.
För alla vill vi bli ju bli älskade. Sedda, hörda och famnade. Och ibland blir man det, av omvärlden och människor i den. Men lika ofta blir man det inte. Och även omvärlden och människor kan ju tappa greppet om en.
Därför, tänker jag, är det bra om man kan famna sig själv. Så man, när man vacklar, kan landa i sig själv. I just det där lilla tomrummet, som ju egentligen bara är en lite mörkare och ödsligare del av en själv.
****
Rädslan för den där obotliga ensamheten får oss ibland att göra konstiga saker.
Jag brukar tänka på det, när jag möter människor som känns lite rädda. Människor som fattar märkliga beslut, säger saker som sårar eller agerar på sätt som inte grundar sig på förnuft och känsla. Inför sådana människor kan jag känna en stor ömhet.
Det kan vara i ett samtal med en god vän, i ett spontant möte över ett glas vin på krogen eller mitt under en intervju med en framgångsrik företagsledare. Så plötsligt lyser den igenom, den där rädslan. I ett ord, en gest, en handling. Ofta försvar, ibland lite ilska.
Då tänker jag så, att människan framför mig egentligen bara är lite rädd. Och rädda människor ska vi ju vara rädda om och hjälpa att bli mer trygga. Om vi kan och vill.
****
Nå. Ännu mer än ensamhet, tror jag på drivkrafter som nyfikenhet, glädje och både kortsiktig och andlig kärlek. Möjligen lite motsägelsefullt tror jag också på Darwin som, även om han var gift i 43 år och fick inavlade barn, faktiskt globaliserade devisen att vi styrs av betydligt mer primära och evolutionära drifter än kärlek.
Om nu kärlek inte bara är ett mer raffinerat uttryck för det naturliga urvalet? Vi människor har ju välsignats med till synes oändliga möjligheter till sinnlighet och njutning. Tack och lov.
****
Njutbart:
3 Doften av solvarm hud.
3 G:a Masters crème brulée med en fyra Bruichladdich.
3 Sushi på Götgatan 28. Varför - från djupet av mitt hjärta, varför - finns ingen färsk sushi på ön?
3 Ny närhet och gammal vänskap.
3 Prosciutto, prosciutto, prosciutto. Uttalas förresten med [sj] som i "sju", fick jag lära mig i veckan, efter att ha sagt fel i flera år. Tack, Peter.
****
Hej förresten. Jag heter Åsa Wallin och kommer att dyka upp i den här spalten varannan tisdag.
Jag är skrivande journalist, redigerare och självutnämnd språkpolis på Gotlands Allehanda. Bor i Hejde. 38-årig norrländska som emigrerade till ön för snart sex år sedan. Singel. Fascineras av människor, möten och livet, varje dag. Tror på Darwin, Maslow och - oftast - människan.