Om tristnissar och mitt behov av baddräkt
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
"Du ska väl skrive di på öjn?"
Och självklart har jag folkbokfört mig på Gotland, eftersom det är här jag bor numera.
Ändå har jag svårt att låta bli att fascineras av gotlänningarnas lätt besatta upptagenhet vid var människor råkar betala sin skatt.
För en inte oansenlig del av de mejl jag får handlar om nämligen om just folkbokföring. Innehållet är alltid ungefär detsamma: "Ni borde kolla upp var Den Där Höga Chefen i kommunen är skriven!" eller "Jag har hört att Fru Y fortfarande betalar sin skatt på fastlandet - det borde GA rota i!"
Och visst kan vi göra det.
Men - detta får ni som hör av er gärna förklara för mig - vari består det skandallösa om en person arbetar i Visby men betalar skatt i Virserum? För otillåtet är det nödvändigtvis inte - så länge du har familjen på annan ort säger regelverket att det är hos familjen du ska vara skriven.
Så snarare än omsorg om Skatteverkets administrativa rutiner, tror jag gotlänningarnas upptagenhet vid folkbokföringsfrågor främst handlar om att vi är ena riktiga snåljåpar.
För inställningen att människor minsann ska betala för sig om de ska köra på Våra Vägar eller nöta de nersuttna väntsalssofforna på Vårt Lasarett, påminner en hel del om den där sortens tristnissar som rotar fram rutat block och räknesticka efter en kväll på krogen för att fördela notan på öret när. "Jahaaa... du åt en blåbärstartlett, och den kostade fyra kronor mer än min chokladfondant... och du drack en mellanöl mer än Eva-Lisa, som i och för sig åt mer bröd till förrätten, nu ska vi se."
Herregud, bjud till lite! Det jämnar ut sig i längden. Och konstigt nog får jag väldigt sällan, rättare sagt aldrig, några påstötningar om att gräva i det faktum att nästan var fjärde krona i kommunens budget är så kallat utjämningsbidrag som skattebetalare i rika kommuner betalar till fattigare. Utan de pengarna hade Vårt Lasarett förmodligen fått hålla till i S:t Görans ruin och Våra Vägar hade fortfarande varit av grus.
******
Bara några dagar kvar nu. Tills det är dags att kasta sig i spat. På onsdag är det dags för GA:s vårdopp, och jag behöver nya badbrallor och en ny kropp. Så helst av allt skulle jag vilja ha en sån där elegant baddräkt för män som jag sett att DBW-herrarna trär på sig när de har sin årliga baddag vid bryggan i Gustafsvik. Den som vet var man kan köpa sig en slik får mer än gärna höra av sig. Jag kan tänka mig att betala en frikostig hittelön.
Min kollega på Gula Tidningen, GT, har fortfarande inte antagit utmaningen att vara först i vattnet. Trots att jag lockat med varm bastu efteråt och att det dessutom finns livräddare på plats, om den servicen skulle behövas.
Så i stället litar jag på att ni kommer. Ni som mot förmodan inte vill njuta av det femgradiga vattnet utlovas ett svårslaget skådespel, någonstans i gränslandet mellan komedi och skräck. Nu på onsdag, 17.30, vid Snäckstranden norr om Visby. Vi ses där. Gud hjälpe mig.
******
Trevlig helg!