Om utrikesministern: Prata går ju
Carl Bildt i Visby. Sveriges utrikesminister var i Visby i lördags. Här talade han på den internationella Östersjökonferensen i Jarl Hjalmarsson stiftelsen. Foto: Rolf Jönsson
Foto: Rolf Jönsson
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Vår högdragne utrikesminister Carl Bildt har varit i Visby på internationellt möte om Östersjösamarbete. GA-journalisterna Inger Hammar och Åsa Wallin skrev om detta den 15 september. Det hedrar dem, att de inte lät sig provoceras utan höll lugn distans till ministerns "torra humor" och nedlåtenhet.
Han fick naturligtvis frågor om Gotlands försvar - aktuella sedan regeringen tänkt om beträffande ytterligare förbandsneddragningar. Huruvida han hade någon åsikt om Gotlands försvar är svårt att bli klok på. Om han hade det, så undvek han att klargöra den. Den är inte hans direkta ärende utan stats- och försvarsministrarnas. Det var väl orsak till hans struntprat om att landskapen Småland och Kurland inte utgjorde något hot mot Gotland. Landskapsfrågor hör ju definitivt inte till en utrikesministers ansvar. Han ville väl markera, att han inte befattar sig inte med sådana småttigheter? Det kunde han ha gjort utan att vara nedlåtande - för att inte säga förolämpande.
De åsikter om Gotlands försvar, som han faktiskt uttalade, var till intet förpliktande. Att huvudansvaret för öns försvar vilar på flyget och flottan är ju självklart, eftersom inget annat finns. Huruvida detta är tillräckligt, gick han klokt nog inte in på och när han påstod, att den militära närvaron på Gotland räcker, så kan det stämma i dagsläget.
Varken rikets eller Gotlands försvar skall emellertid vara avpassade till dagsläget. De skall utgöra en försäkring mot obehagliga överraskningar i framtiden. Det tycks regeringen äntligen ha insett efter den ryska offensiven i Georgien.
Ryssland är inte nöjt med dagsläget. Den förödmjukelse, som landet fått utstå efter Sovjetväldets sönderfall och Jeltsins presidenttid, vill det kompensera genom att återupprusta. Denna process fortgår under ett avskräckande ryskt "kärnvapenparaply". USA:s installationer i Polen och Tjeckoslovakien misstänker ryssarna vara till för att paralysera detta.
Aktionen mot Georgien sker samtidigt som Västeuropa nedrustat till en låg nivå och medan USA är överansträngt i Irak och Afghanistan - samt upptaget med presidentvalskampanj. Detta är kallhamrad rysk maktpolitik av känt märke! Mera kan komma. Därom vet man inget, men man bör därför inte vara så blåögd som det officiella Sverige är.
I EU:s utrikesministerkrets lär Carl Bildt ha varit den som mest högljutt har kritiserat Rysslands angrepp på Georgien - enligt Leif Pagrotski så mycket att han blivit förebrådd av sina kollegor. Man kommer då att tänka på talesättet: "Tomma tunnor skramlar mest", ty vad har Sverige att sätta emot? Inte är det med i NATO och inte har det något försvar av sitt eget territorium! Försvarsministern erkänner ju att det f n tar ett år att mobilisera 10 000 man och tre att mobilisera 30 000 man - mer har Sverige inte nu. Skrämmande!
Mot den bakgrunden är det inte förvånande att både Gotlands landshövding och kommunstyrelseordförande vädjar till regeringen om att åtminstone inte minska det lilla som finns kvar på Gotland. Någon hjälp från fastlandet är uppenbarligen inte att vänta med en så låg beredskapsnivå.
Carl Bildt framhöll förresten för några år sedan, i opposition och i raljerande ton, att våra många JAS-plan saknade rätt beväpning. Någon förbättring har knappast inträffat sedan dess. Flygplanen och dess baser har i stället blivit färre - så vad kan det bli med det luftförsvar av Gotland, som Carl Bildt talade om?
Gotlands försvarsproblem har alltid knutits till beredskap mot överraskning. Då måste det finnas ett försvar på plats - inte enbart underrättelseorgan. De är viktiga men är inte ön till någon hjälp, om inte deras förvarningar når ett fungerande väpnat försvar. Något sådant finns inte på Gotland och det på fastlandet är så litet och har så låg beredskap, att det kan hinna till undsättning.
Vårt gotländska hemvärn räcker bara till de mest angelägna bevakningsuppgifterna. Någon förmåga att säkra flygplats och hamnar har det inte, om det inte avsevärt förstärks. Det kan inte ske utan direktutbildning. De gotlänningar som fått värnpliktsutbildning håller nämligen på att "dö ut".
De som ännu finns kvar kan bara anslutas på frivillig väg. Vad stimulerar dem till det? Inte prat i alla fall! Det var sådant som utrikesminister Bildt bestod Gotland med lördagen den 13 september!