Privat buggning
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I det aktuella fallet med en tjänsteman på länsstyrelsen på Gotland, som i hemlighet tar upp landshövdingens yttranden, har man till hans försvar hänvisat till meddelarfriheten. Det är ett besynnerligt argument, mycket egendomligt. Just meddelarfriheten tillät tjänstemannen att agera öppet och offentligt redovisa sin åsikt, men i stället valde han den fega utvägen med en dold bandinspelning.
I brottsbalken, 4:e kapitlet, paragraf 9a, står det: "Den som ... olovligen medelst tekniskt hjälpmedel för återgivning av ljud i hemlighet avlyssnar eller upptager tal i enrum, samtal mellan andra eller förhandlingar vid sammanträde eller annan sammankomst, vartill allmänheten icke äger tillträde och som han själv icke deltager i eller som han obehörigen berett sig tillträde till, dömes för olovlig avlyssning till böter eller fängelse i högst två år."
Termen "olovlig avlyssning" avser avlyssning utan den andra partens medgivande.
Den springande punkten är tydligen i vad mån man själv deltagit i samtalet eller ej. Det är det egna deltagandet som får spelas in, annan persons yttranden i den mån de hör samman med detta. Gäller undantaget från förbudet mot olovlig avlyssning samtalet som helhet eller endast de delar av samtalet i vilka avlyssnaren själv deltagit med egna yttranden? I fallet på länsstyrelsen på Gotland avsåg inspelningen väsentligen en annan persons yttranden. Kan undantaget från förbudet gälla i detta fall?