Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Att ströva ut på Gasmorahammaren i skymningsljuset är sällsamt.Vägen kröker ut mot bränningarna i viken.Längs med vägkanten blommar backtimjan, axveronika, gulmåra och blåklockor.Strandskatorna varnar och en flock av mindre fåglar sveper längs med strandkanten.Oordnat men ändå sammanhållet, virvlar den fram.En molnformation fångar likt en surfingvåg solens allt ljusrödare strålar.Den ojämna siluettraden av enar mot norr för tankarna till italienska cypresser. Skillnaden är en temperaturfråga och i år större.Med havsbruset i ryggen bär det åter till gården och bulhuset. Genom fönstret ser jag månen över Askugrunn på himlavalvets krok. Det finns alltid en hake - även för månar
