Trängas i kön - en dödssynd
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Men så en dag gjorde hon något som väckte lynchkänslor, hon trängde sig före i snabbköpskön. Detta var oförlåtligt.
Om vi hade dödsstraff här i landet så skulle "tränga sig före i kön" hamna högst på listan tänkte stackars fru X när hon flydde därifrån följd av upprörda kommentarer som "asså somlia männscher...".
Visst var det positivt att männscherna i kön fick känna sig uppiggade och sammansvetsade några sekunder denna trista vinterdag, men fru X kände sig mobbad.
Hur hade hon egentligen försyndat sig. Jo, hon hade förbisett en chokladkaka i varukorgen efter att ha köat och betalt i kassan. Nu stod hon inför valet att medtaga nämnda kaka utan att betala, kanske avslöjas av bevakningskameror och mer eller mindre diskret föras till varuhuschefen för förhör och eventuell polisanmälan.
Eller så kunde hon ärligt rusa tillbaks till kassan med chokladkakan och be att få betala i efterskott med jämna pengar. Så skedde.
Men då hade hon inte räknat med karln som stod främst i den nya kön. Han gav upp ett öronbedövande rytande och krävde att fru X skulle ställa sig sist i kön. Det gjorde hon alltså inte, i stället gick hon ifrån både lördagsgodis och mobb.
Nu ska man inte tro att fru X innerst inne inte förstod situationen. Skamset mindes hon hur hon en gång förbannade en dam som kommit in från sidan i kön framför henne själv. "Jävla kärring" sa hon högt för sig själv.
För sent upptäckte hon att denna kärring var en bekant som hon helst ville hålla sig väl med. Fortfarande letar hon ängsligt efter tecken på att en kyla insmugit sig i deras relation. Hade det hemska tillmälet nått fram eller inte? Ja, det gick ju inte att fråga.
Inledningsvis talades här om straff. Om köträngning kommer överst på listan så hamnar klandervärt uppträdande på cykel- och gångbana näst överst.
Själv lyckades jag undkomma tillrättavisningar under åratals cyklande och promenerande i Visby men här på fastlandet blir man ideligen påhoppad av företrädesvis ilskna gubbar.
Varför blir ni så arga med åren. Nåväl, en av dem ställde sig i vägen och viftade med armarna som semaforer. Här får man inte cykla fattaru väl!
En annan själv på cykel, prejade mig och förklarade att detta var en väg för cyklar och mopeder och därför skulle jag som gångtrafikant hålla mig till vänster.
Som jag råkade vara på ett strålande humör fick den otrevlige mannen ett soligt leende. Självklart, tack för påpekandet.
Snart nog ångrade jag denna undfallande mesighet och kommer att ge igen vid första bästa tillfälle. Kanske i snabbköpskassan om någon tränger sig före.