Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det finns de som säger att sommaren är över. Jag försöker att inte lyssna och undrar vilken sommar de egentligen talar om. Inte min i alla fall. Jag har ju just kommit över årets prövning nummer ett efter semestern. Den som handlar om att sätta på sig långbyxor och skor. Att försöka inbilla kroppstermostaten att nu är det dags för anpassning. Alla behagliga sommarintryck ligger fortfarande i närminne, hud, näsa och öron. Sommaren lever vidare - hur skulle det annars vara? För att behålla sommarkänslan återvänder vi till ön och möter sol, stillhet, eftervärme och senfärdiga blommor. Det är ett sätt att visa på att ryktet om att sommaren dött eller redan blåst bort är något överdrivet. Kanske man ändå kan våga vägra hösten?
