Vilka vill frivilligt ägna sig åt det militära?
När pengarna tryter slipper inte heller friviigförsvaret undan. Hemvärnsorganisationen kan komma att skäras ner. Rekryteringsbasen blir smalare. Men en soldat i utlandstjänst kostar mer än 800 gotländska hemvärnsmän.
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det är tacknämligt att något litet görs åt den militära närvaron i Gotlands län. Förmodligen beror detta på den planerade rysk-tyska gasledningen. Vedettbåtarna kan avlyssna undervattensljud.
Om denna förstärkning blir varaktig kan man dock fråga sig, när man tar del av de omfattande besparingar, som ÖB nu måste göra. Klart är att de avsevärt minskar den flygtid, som Gotlands Frivilliga Flygkår kan ta ut för att hjälpa marinen med fartygsidentifieringar.
Inte heller frivilligförsvaret i övrigt slipper undan. Det är risk för att hemvärnsorganisationen kommer att minskas. I vart fall lär det inte bli någon direktutbildning, som 2006 skedde på försök i Visby och Falun. Ändå är en sådan nödvändig, om inte Hemvärnet skall dö ut. Den begränsade värnpliktsutbildningen är en alltför smal rekryteringsbas. Nu ser den ut att bli ännu smalare.
Att på detta sätt ge sig på det lilla kvarvarande frivilligförsvaret är förödmjukande. ÖB visar med detta ett ointresse, som sänker motivationen bland de frivilliga till en farligt låg nivå.
Proportionerna i ÖB:s besparingsförslag är dessutom svåra att förstå. En soldat i utlandstjänst beräknas kosta ca 2 miljoner kronor per år i lön, sociala utgifter och dylikt. Motsvarande kostnad för 800 gotländska hemvärnsmän/kvinnor är ca 1,7 miljoner! Att sätta in besparingar i denna organisation ger alltså endast småsmulor. Då väcker det naturligtvis förargelse, att ÖB till sin personal sänt ut en DVD-film till en kostnad av 4 miljoner kronor. Av dess innehåll har massmedierna strängt taget bara visat hur ÖB högg ved på sitt sommarställe. Sådan PR motverkar sitt syfte.
De besparingarna, som verkligen ger ekonomisk utdelning, gäller de drastiska minskningarna i flyg- och gångtider för flygplan och fartyg. Att motsvarande sak gäller arméns fordon har inte särskilt framhållits, men den skall ju drabbas av stora inskränkningar i utbildningstid och övningsomfång. De ger samma resultat.
Besparingarna drabbar även de försvarsanställdas personliga ekonomi, eftersom avtalsenliga övningstillägg, traktamenten m m minskar. Redan nu kan man i Officerstidningen utläsa stort missnöje med att övertidstillägg inte utbetalas i den omfattning, som behövs för att fullfölja påbjuden verksamhet.
Är det kanske för den heliga rättvisans skull som man också ger sig på frivilligförsvaret? Det skall svida lika mycket i allas skinn!
Vad som är orsaken till denna - för allmänheten överraskande - stora brist i Försvarsmaktens kassa är det svårt att få grepp om. När generaldirektör Marie Hafström tillfrågades om detta i TV, svarade hon att Försvarsmakten saknar erfarenhetsvärden i sin nya verksamhet. Javisst, så är det. Varför tillsatte då den förra regeringen just henne för att få ordning på Försvarsmaktens ekonomi? Hon har ett mycket gott namn som skicklig, hög statlig ämbetsman - men någon militär erfarenhet har hon förstås inte. Det var väl denna avsaknad, som förväntades bli den eleganta lösningen på problemen? Så har det alltså inte blivit. Politisk misstro och klåfingrighet ger sällan goda resultat.
Vad har den moderatledda regeringen gjort för att reda ut problemen? Än så länge inget annat än att den unge finansministern, överraskande, berövade den gamle försvarsministern en del av materielanslaget. Denne, som var reservofficer, avgick i protest och ersattes direkt med en ny, som inte har någon militär erfarenhet alls. Statsministern lät detta ske - till synes oberörd. Den nye försvarsministern vill nu planera för att utöka utlandsstyrkan. Hur går detta ihop? Det är uppenbart att även regeringen saknar erfarenhet.
SvD:s ledarskribent PJ Anders Linder har reagerat mot detta och skriver den 17 januari, att statsministern måste överge sin passivitet och börja ta ledningen. Försvarsfrågan får inte överlåtas till nybörjare, tycks han mena.
Det går inte att skylla allt på politikerna. Även bland generaler och amiraler finns nybörjare. Alla har inte tillräcklig erfarenhet av trupp-, sjö- eller flygtjänst. Det finns ju så få förband att öva sig i och med. De har uppenbarligen inte rätt kunnat kontrollera och styra vad som skett ute på förbanden. Dessas chefer är heller inte alltid rutinerade. Det har ju inte förkommit repetitionsövningar sedan i början av 90-talet. Enbart på P 18 leddes, förvaltades och övades på den tiden ett par tusen man varje år. Det gav rutin på alla nivåer. Från den basen rekryterades de högre cheferna. De begåvningar som - även då - snabbefordrades utan nämnvärd truppvana omgavs av erfarna medhjälpare.
Så är det inte nu. Högkvarteret inger inget stort förtroende. Förr var det materielkostnaderna som sköt i höjden och tvingade till besparingar inom driften. Nu är det tvärtom - och i så stor omfattning att driften ändå inte kan vidmakthållas. Skall detta även gå ut över de frivilliga, då är det illa.
Vilka vill bli frivilliga under nuvarande osäkra ledning? Sådana måste ju rekryteras till de högprioriterade utlandsförbanden - och sådan behövs sannerligen också hemma när knappast något annat avdelas till det nationella försvaret!