Vill man vara fin, så får man lida pin
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Om det inte varit för att teve vid samma tid visat en ohygglig dokumentär om en plastikopererad journalist så hade jag kastat skräpet direkt i papperskorgen. Men nu blev jag nyfiken. Hur gör man reklam för verksamheten?
Följande rubriker ska locka till läsning. Stråla inifrån och ut. Öka din självkänsla: med ett vackrare yttre kan du förbättra ditt inre välbefinnande. Backa tiden: så kan du föryngra ditt ansikte med olika metoder. Ett fräscht utseende allt viktigare i jobbsammanhang.
En 80-åring vittnar om att allt känns roligare efter ansiktslyftningen. I förbigående nämns att spåren efter ingreppet syns den första månaden, ett problem som 80-åringen löste genom att gömma sig på landet långt borta från man, barn och barnbarn. Ja, man vill väl inte skrämma slag på dem.
En PR-kille med misstänkt fagert ansikte uppmanar även männen att tänka på sitt yttre. Det är viktigt särskilt när man söker jobb (!). Trötta och hängiga ögonlock kan sända signaler om nonchalans och ointresse, i värsta fall att man har haft en hård natt på krogen.
I så fall är det ajöss med det jobbet oavsett meriter förstår man...
Chanserna däremot att få jobbet kan öka med hårtransplantationer och utfyllning av tvärveck i pannan . Bekymmersrynka mellan ögonen är heller inte bra. Den "kan misstolkas", ser man aggressiv ut eller vad?
Denna pigga artikel är illustrerad med en injektionsspruta och faktaruta om det muskelförlamande giftet botox som används inom plastikkirurgin.
Att någon frivilligt utsätter sig för dessa ingrepp om det inte är medicinskt motiverat verkar obegripligt.
Men här finns pengar att tjäna på osäkra människor. Obehagen behandlas med lätt hand. Den mest skonsamma åtgärden liknas vid ett getingstick, aj då! Tevedokumentären som nämndes här i början talar ett annat språk.
Den handlar alltså om en 40-årig journalist som onekligen såg lite grinig och härjad ut men naturlig. Nu skulle hon skönhetsopereras i USA, det tas bilder före och efter.
Efter ett antal ingrepp, det ena ruskigare än det andra, återvänder hon hem med ett nytt ansikte.
Vägen dit har bestått av smärtsamma injektioner lämnande blåmärken och svullnader; och efter peeling ( slipning av det yttre hudlagret) liknar hon mest en flådd kanin.
- Jag förstår inte varför jag känner mig så nere, klagar hon. Hon hade väl sett sitt blodiga ansikte i spegeln.
40-åringen som till slut kunde visa upp ett slätt och regelbundet vaxdockeansikte meddelade att hon nu var fast för skönhetsoperationer. Nu kunde hon ta upp konkurrensen med 30-åringarna på äktenskapsmarknaden.
Fast var ordet. Kan man sluta? Bakom den vackra masken har ju livet och åldrandet obarmhärtigt fortsatt oberoende av sprutor och knivar.
Klarar man att se sig själv i spegeln då?