Visionen är redan här
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Så när jag äter kroglunch i Visby passar jag ofta på att smyglyssna på konversationerna vid borden intill. Och den grupp människor som till vardags kan hosta upp 85 pix för att mätta magen, består till stor del av politiker och byråkrater (och så jag då).
Nog för att det dryftas en och annan spännande idé över lättölsglasen. Men så ständigt dessa magiska tal.
Blablabla... 65 000... blablabla blaha... 65 000... bla... 2025... blahahablänähä... 65 000.
Jag uppfattar inte allt, men eftersom samtalstonen låter lika besk som en persiljekvist, och pannorna är lika rynkade som gamla grillkorvar, förstår jag att det är Den Där Visionen de samspråkar och rådbråkar om. Hur vi i hela friiiden ska bära oss åt för att bli starka, stora och livskraftiga.
Själv dricker jag nöjt mitt kaffepåmaten och gläds åt vi har det så bra att så många har så mycket tid, att de kan bekymra sig åt problem som inte finns.
För är det något jag slagits av efter elva år på fastlandet, är det den MAKALÖSA förvandling Visby och Gotland har genomgått. Det är smakfulla butiker och krogar i varje hörn, lokalproducerade delikatessostar i charkhyllan, nya besöksrekord år efter år, det ena spännande entreprenörsprojektet efter det andra, teateruppsättningar i varje buske, bagerier mitt i ingenstans, slut på trafikstockningen på Östercentrum, ny läktare på Gutavallen, elitserielag från Endre, gotländska band av yppersta klass, tre löjliga båttimmar till fastlandet, direktflyg till Turkiet, ja banne mig om inte till och med solen lyser ännu oftare än förr om åren.
Det långa talets korta mening: Vi lever redan mitt i visionen, här och nu. Nej, Gotland har inte så många skattskrivna invånare som räknenissarna i kommunhuset önskar sig, men en genomsnittlig dag befinner sig fler än någonsin likafullt på ön, och vi har numera allt som behövs för ett rikt, spännande och gott liv.
Tro mig, för jag har försökt hitta magin i ett antal andra glesbygdsområden i Sverige, och det är inte lätt såvida man inte tycker att skinnig räksallad, mygg och mopedburen ungdom tillhör Skaparens storverk. Och utsikten över den rostiga banvallen i Ludvika kan, försiktigt uttryckt, inte riktigt mäta sig med solnedgången i Djupvik.
Hade jag i helgen inte haft fullt upp med att skörda i mitt dignande rabarberland, skulle jag författat ett medborgarförslag till fullmäktige: Döp om Vision 2025 till Vision 2009, konstatera sedan att alla mål är uppfyllda, lägg pappershögen till handlingarna och häng med till den ljusnande framtid som redan är på väg i full fart.
********
Mitt sjungande tidningsbud har bara hörts en gång denna vecka. Har du blivit förkyld?
I vilket fall undrar jag fortfarande hur du bär dig åt för att älska livet också klockan halv fem på morgonen. Ring mig, eller lägg en lapp i min låda tillsammans med tidningarna. Det är den stora svarta, på höger sida om du cyklar österut från Stenkumlaväg sett.
********
Trevlig helg!