Debatt
Tidig morgon den 1 juni, med ljuvlig soluppgång, läser jag GT i trädgården. Allfåns skriver så träffsäkert om att vanvård av djur bestraffas. Men inte vanvård av människor. Han har helt rätt! Avvikelser skrivs, och vid synnerligen grov vanvård görs en Lex Maria anmälan, men det är sällsynt. Och då ska man ha ”tur”. Men vad händer med dessa avvikelserapporter – är de mest ett spel för galleriet? Det sägs att de görs för att förhindra liknande incidenter. Men vad hjälper det den som redan är vanvårdad, felbehandlad, utsatt för vårdskador eller till och med död av felbehandlingar?
Oftast händer nog absolut ingenting. En nära anhörig till mig vanvårdades både på korttidsboendet och på Visby lasarett. Trycksår behandlades bristfälligt, andra sår negligerades och ledde till sepsis (allmän blodförgiftning) som i sin tur satte ner allmäntillståndet till den grad att min anhörige blev mer och mer förvirrad av all den antibiotika och andra droger som gavs honom. Han var nyligen benamputerad. Icke desto mindre sattes han ensam i en rullstol i eget rum med stängd dörr. Givetvis ramlade han huvudstupa ur rullstolen och ådrog sig mycket svåra skallskador (en subdural hjärnblödning). Sår slogs upp i pannan och måste sys. Fyra dagar senare var han död.
Vem har ställts till ansvar för detta? Ingen – vad jag vet. Chefläkaren ville inte ens Lex Maria- anmäla händelserna. Jag polisanmälde honom som ansvarig för vållande till annans död. Det är mer än ett år sedan och jag har inte hört ett skvatt från polisen mer än att de mottagit min anmälan.
Så Allfåns har helt rätt. Ingen ställs till svars för vanvård, felbehandlingar och vårdskador. Och det är mer än märkligt – det är grymt, skrämmande, kränkande och ovärdigt en rättsstat.