Krönika
Vad människor gör med varandra! Upprättar egna regelverk och fasader. I många ledande mäns värld skapas en oerhörd smärta och ett fortsatt lidande. Hur kommer det sig att ledare i världen inte känner smärta som övriga människor, eller den smärta de i sin tur skapar och som den egna befolkningen lever med och i? Alla människor har ett känsloliv. Känslor som avspeglas i allt ont vi gör mot andra och varandra. Många bär på en oändlig sorgsenhet. Sorgen sitter djupt i deras benstomme. Sorgen är inte övergående utan har blivit en del av den vi var eller har blivit.
Jag stod på ett torg i Bagdad och till min fasa betraktade fem höga galgar för avrättning mitt på torget. Året var 1972. Jag tillhörde ett filmteam inom SVT som skulle spegla landet Irak. Mina utlandsår i början av vårt äktenskap med den gode maken mitt i ett inbördeskrig framkallade humanisten i mig. Längtan till fred och frihet för mänskligheten. En bättre värld som det så vackert heter. Det ideal religionen jag växt upp med förespråkade. Människan tillber en Gud de inte ser, men förstör den mänskliga miljön och natur som de dagligen har för ögonen.
Avrättningar fortsätter inte bara i Iran utan på flera håll i världen. Putin beskjuter människor dagligen i Ukraina. För varje stridsvagn, raseras en mängd bostadshus och civilbefolkning dödas. Med nya vapenslag tycks soldater bli onödiga i krig. Vad åstadkommer soldater på Tofta skjutfält, när missiler raserar Visby stad?
Vi sitter på vår kammare, i ett land som tillät transport av tyska soldater med tåg genom Sverige under nazismens tidevarv och andra världskriget för att beskjuta våra grannländer Norge och Finland, och betraktar vad som pågår i världen. Idag tar vi emot ukrainska flyktingar, men vägrade 1941 att ta emot den norska kungafamiljen. Några förfasar sig, andra trubbas av. Vi är oss själva närmast och tackar om inte Gud, så någon vem det vara månde, för att inte vara utsatta.
Varför lär vi oss aldrig lyssna in andra människors perspektiv eller tankar? Vid flera tillfällen hade vi kunnat välja annorlunda än vi då gjorde och vi nu fortfarande gör, eller hur? Vi är fast i vår eget och egna vardag. Vi slänger inte ut tv:n eller stänger av den, fastän dess innehåll varje dag borde få oss att göra uppror mot alla herrar och härskare. Vi säger mest ifrån i plånboksfrågor.
Grunden till våra problem är inte bara avsaknad av lyssning, men framförallt att vi inte håller med varandra. Eller är villiga att ändra attityd. Lära om det liv som följt med penningens makt. Eller utlösts av religionens allt större inflytande.
Vad gör vi? Så här kan det inte fortsätta.