Krönika
Jag har inte tid med alla intrång som inte bara dagligen utan stundligen pågår i mitt liv. Jag har inte tid. Hur kan det komma sig att vem som helst, var som helst ifrån har rätt att tränga sig på mig i mitt hem, i min mobil, i min dator.
Under många år kämpade jag för kvinnors rätt att säga nej och bli respekterade för sitt nej oavsett hur de var klädda, log eller var på fyllan. Nu har vi en lag som säger att ett ja är ett ja och ett nej är ett nej. Sen är frågan hur den efterlevs i ett sexuellt umgänge eller i domstolar. Sexuellt umgänge är aldrig harmlöst och otydlighet skapar förvirring.
Otydlig är också dagens sociala medier. I varje stund våldför de sig på mig med allt vad de kastar in i sina servrar varje stund i varje ögonblick. Mitt i en tankevärld som inte vill bli störd tvingas jag sitta med reklam, andras förslag och dumheter som bara ploppar upp och som dessutom ser till att de är svårraderade.
Jag har inte tid med ständigt nya budskap som belamrar mitt fönster. Eller min tanke. De stjäl min tid.
Jag blir oupphörligt bestulen på den korta tid jag har kvar på jorden. Varför får jag inte välja själv vad jag vill ha på min dator eller mobil? Varför har jag inga juridiska rättigheter gentemot mediejättar?
Jovisst har du det. Du kan låta bli att använda mobilen. Låta bli att använda tjänsterna, men då blir du utesluten ur livet. Det är allt eller inget.
Varför finns det inga valmöjligheter? Jag får order på order som i militären att uppgradera. Då fyller man på med ännu fler svårartade tjänster. Kastar in nya versioner jag inte känner till. Lär jag mig att handskas med min dator kan jag vara förvissad om att någon därute ser till att jag inte kan hantera vad en ny uppgradering innehåller. Att lära sig läsa och skriva kan jag förstå, men bli dataexpert på gamla dar blir obegripligt.
Varför kan man inte göra programinnehåll med olika nivåer eller ge möjligheter att radera. Mindre, mer eller avancerat innehåll. Alla hushållsmaskiner har för många program, det känner de flesta till. Och vi betalar för en massa onödigheter för det är själva affärsidén.
Demokrati var finns den? Demokratin i allt vi överöses med. Var kan man vända sig när man vill protestera? Kunden är ett objekt företagen kastar sina varor på. Utnyttjar. Tvingar till lydnad. Du måste se det här. Du måste köpa det här. Du måste delta i det här. Rätten till att ockupera min ögon och öron utan att tillfråga mig, det är vad som pågår. Och tillåta sig skapa en vardag i stress, gråt och tandagnisslan. Jag skrev in mig på Linkedin 2014. Öppnade aldrig detta forum. Kan jag släcka ner Linkedin? Radera tjänsten. Icke.
Var finns företagen bakom alla dessa tjänster? Var kan jag klaga? Vilken konsumenträtt har jag? Världen har en befolkning i olika ålderskategorier med skilda utbildningsnivåer. Några därute kör självklart racet, vi andra olyckliga dansar efter.