Krönika
Den patriarkala strukturen är människans begränsning och kan aldrig försvaras. Överallt i världen finns män just nu som river sönder mänskligheten och håller på sitt, men aldrig håller på sig när nöden kräver.
Murar står emellan oss, kvinnor och män. Kyrkomurar. Könsmurar. Det kostar på att riva dem, men de är inte skyddade fornminnesmärken. Av riksintresse kan så vara att de är. Allmänintresse också men knappast byggnadsvårdsminnen. Den patriarkala strukturen är människans begränsning. Den mänskliga utvecklingens största fiende, vare sig den trängt in i partisystemet, fackföreningsrörelse eller andra organisationer. Rörelserna och ideologierna stelnade bak sina murar. I våg efter våg sköljer moderniseringen över traditionsbundna samhällen. Inte ens det mest heliga, religion och kyrka, skonas av den rastlösa förändringsivern.
Men aborträtten är fångad i en fälla. Aborträtten har blivit statisk. Ingen talar om preventiva åtgärder. Preventivmedel som kom i samma takt med moderniseringens tidevarv tycks bortglömda. Katolska kyrkan utropade nej till kondom när män dog som flugor i HIV aids det enda skydd som fanns i slutet på 1980 talet.
Kvinnor ropar nej till p-piller men fler skydd finns, finns i form av kondom. Har funnits i mer än 100 år. Frågar den nutida allmänheten sig varför aborter inte minskar i takt med de skydd som skapats mot oönskad graviditet under åren, det borde alla fråga sig.
Män och kvinnor i världen tar sig rätten att besluta lagar som fråntar andra kvinnor rätten till sin egen kropp och eget liv, om det så är ett slarvigt liv. Abortmotståndare förespråkar barnets liv. Fostrets liv i sin linda men abortmotståndare arbetar aldrig för bättre preventiva åtgärder eller ett sjukvårdssystem som delar ut preventivmedel gratis. Nödvändigheten för män som kvinnor att ta ansvar när kroppen sjuder av sex och sans inte längre finns.
När uppstår liv. I dagens forskning skulle man nog påstå att liv eller fostrets hjärna är utvecklad att gå igång i den 24 veckan av en graviditet.
Liv borde diskuteras i det växande barnets kommande miljö och uppväxt, inte i kvinnomagen. Ja jag vet att man numera kan rädda ett foster efter den 24 veckan. Om resurser finns. Om och om och om….. Kom ihåg att ett oönskat barn var det än befinner sig i världen sällan eller aldrig får någon ljuvlig barndom.