Krönika
Du har en skarp penna sa hon den nu gamla Rödhättan till mig när jag slog mig ner intill henne vid en regionträff om God man. Den socialdemokratiska kvinnoklubben Rödhättorna som föddes på 70-talet var inget annat än uppror mot de äldre kvinnorna som tagit ansvar för barn och familj men inte förstod unga kvinnors kamp för arbete och daghem. Det var sen. Först kom då. Då när man inte förstod att ingen kvinna helt kunde ta sig in i de institutioner som avlats fram av det manliga medvetandet. Och att det alltid kommer att finnas män till dess försvar liksom kvinnor. De kvinnor som vill upp och blir respekterade av manliga kollegor, inte för sin uppgång, framgång och bragd som kvinna utan erkänd av just män.
Du är ingenting mer än ditt liv tänker jag i dag när jag går Ågatan fram i Uppsala. Passerar Gotlands nation där jag en gång bodde som student i en tid när kvinnor trots studier förväntades ta hand om lambskallar till gasqen-festen, inte ekonomin. Män blev kuratorer. Kvinnor kom inte på förslag.
Uppsala, där Ofvandals konditori blev parets hemvist och den första upproriska kvinnoromanen på 1960-talet föddes. Jag talade ännu inte högt trots att jag hade en mamma som gick hemifrån till ett arbete varje dag. Höjde ändå inte rösten. Använde det inlärda och det kvinnliga. Ledsnad och flykt. Begrep inte att det inte handlar om att tala högre utan om att känna att man har rätt att uttrycka sina önskningar. Rätt att bli hörd och tagen på allvar, när tystnad inträdde och ryggar vände sidan till, volymknappen inte gjorde nytta eller känslosvall som alltid skrämmer, då står hon, hon som är jag där, naken. Utlämnad till egna idéer som att livet var mer än moderskap.
Den kvinnliga fruktsamheten fortsätter att tära på det allmänna medvetandet. I USA har den utvecklats till en religiös känsla. Ekonomi och aborter är frågor som aldrig dör. Om ekonomifrågor är heta just nu så är också abortfrågan. Ingen sätter in abortlagstiftning i dess rätta sammanhang.
Modern, mamman, är den figur som allas fantasier har kretsat kring, hur modern borde vara. Nostalgiska bilder kryper in i den faktiska verklighet som vi kvinnor kom att leva i och kvinnor lever i idag utan att man förstått att rucka på denna världsbild av modern född förmodligen ur Jungfru Maria. Den illusion om moderskapet som finns har påverkat min och många kvinnors möjlighet att inte bara växa som människa utan bli fria kvinnor. Det visar sig vara svårt att bli en fri kvinna, tänker jag där jag går i min gamla studentstad. Man kan inte samtidigt vara passiv och driven. Det kan faktiskt stå på min gravsten. En hälsning till Jungfru Maria.