Krönika
Orörlighet och rörelse. Ord som kommer för mig när jag bilar från Skåne genom Tyskland mil efter mil. Under framfarten på motorvägen springer skimrande vidsträckta gyllengula fält av raps fram i det gröna. De bryts överallt av mot mängden av vindsnurror, höga och låga vindkraftverk, längs autostradan. Som höga kronljus ståtar de i naturen. I allt detta tusentals och åter tusentals lastbilar, trailers och avgaser.
Finns det en utväg ur det vi kallar nutid, när inte ett uns av ogräs finns i rapsblommen? När trafiken växer och avgaserna strömmar ut i luften. När människor fortsätter sina obevekliga vanor, sitt köpraseri och kallar det välfärd. Finns det en utväg ur allt?
Jag stannar i staden Münster där en gång fredsfördraget, den westfaliska freden 1645-48, underskrevs. Religionsfrågan var en central del i fredsförhandlingarna. Termen sekularisering myntades under förhandlingarna och områden som tidigare varit kyrkligt styrda övergick till världsliga. Religionen blev därmed individens ensak.
Under den westfaliska eran kom den suveräna nationalstaten att dominera och denna ordning kom att bli förhärskande under tre sekler, fram till 1957. Salen, fredens sal, finns än välbevarad trots två världskrig. Tyska vänner visar stolt upp den plats de anser är ursprunget till det som blev nutida EU. Ett EU som i första hand skulle bli fredsbevarande, men en styrkekamp om de flesta frågor har uppstått och religion är inte längre vars och ens ensak. Eller kulturella yttringar.
I en tidigare benediktinsk kyrka slår en väldig pendel fram och tillbaka och visar på jordklotets rörelse. Du sitter där och ser hur tidsvisaren flyttar sig minut för minut, medan planeten under dina fötter sakta rör sig dygn för dygn och det liv vi skapat fram till nu fortgår i mer eller mindre vanlig takt. Jag tänker att varje sekund innebär en förändring. En förändring mot stupet eller mot överlevnad. En överlevnad som redan ställer krav, men för mången man känns alltför motsägelsefull.
I huset jag bor har man solceller på taket. Säljer el ut på linjen, men betalar det tio dubbla för att återfå strömmen till huset. Så i källaren finns fortfarande en oljetank som kräver 1400 liter för en villa om vintern. Samma ryska olja rinner förbi vår ö.
Münster, som har konstutbyte med Visby, är å andra sidan en cykelstad. Vid tågstationen finns cykelgarage i flera våningar. Överallt klumpar cyklar ihop sig som ”körkmack” i en gotländsk kyrkport, framför universitet, kontor och stadsbyggnader. Hela stan har genomförda cykelvägar på varje gata, i varje gränd. Cykeln går före bilen. Stjäla en cykel i denna stad syns meningslöst.
Jordklotet kom till av kosmisk katastrof. Klotet vi vandrar på är på väg att med mänsklig hand rämna. Naturkatastrofer på den egna bakgården talar sitt tydliga språk, men blir mest inslag i tv eller ett ryck på axlarna.