Krönika
Ibland är det nödvändigt att veta när man måste stanna av. Jag föddes i en tid när välfärden byggdes. Jag tillhörde den generation kvinnor som kom i kläm mellan arbete och barnomsorg. Verkstadsgolvet var viktigare än köksgolvet. Alltså begärde jag skilsmässa för att kunna arbeta. Insåg att förändringar bara kunde ske den politiska vägen och med kvinnor delaktiga i de framtida besluten. Männen hade lagt beslag på utvecklingen och framtiden för oss alla. Många kvinnor tyckte fortfarande att det var okej att män formade vår gemensamma framtid och röstade som mannen i huset. Tänkte aldrig på övriga kvinnor som ville ut ur familjeburen och bli självständiga.
Välfärdslivet är förbi. Vi vet med säkerhet att det är nödvändigt att stanna av. Att förändringstiderna kräver inte bara sparsamhet utan andra och nya sätt att leva. Är det okej för mig att avstå från allt onödigt borde jag fråga mig? Valet visar på att halva befolkningen vill fortsätta att leva och ta för sig. Som ingen förändring i omgivningen pågår. Många har fastnat i plånboksfrågor. De har aldrig som jag tvingats betala 14 procent på bolån.
Hur blir framtiden för oss som inte tycker tillbakagången i välfärden är okej? Är vi tillräckligt många i världen som kämpar för klimatförändring, kvinnors likavärde och barnens framtid? När kvinnokampen tog fart klev bromsklossar fram överallt både bland män och kvinnor. När klimatkampen startade skedde likadant och sker pågående.
Var tog flugorna vägen denna sommar, eller getingarna. Insekter som skulle pollinera mina tomater. Inte ens flugpapper jag inhandlat behövdes. Eller flugsmällare.
Bönder som värnade om jordbruket och landskapet blev industrialister. Vad i helvete är en högerliberal? Människor matades med samma budskap i valet. Ingen ber dem tänka själva i den globala situation vi befinner oss i. Pakistan flyter bort i vatten. Alaska likaså. Så vadå? Mina elräkningar är viktigare. Vissa företag kan ensamma äga en elkabel men privat är viktigare än statligt. En del skall bara ha och andra får se sig utan. Och kvider men knappast strider.
Vad gör vi med kunskap som vi inte kan leva med? Vad gör vi med allt det vi inte vill veta? Stänger du av alla mediekanaler eller förväntar dig att andra skall lösa vad som pågår? Låtsas att omvärlden inte existerar. Påstår att klimatkris inte finns liksom koncentrationsläger aldrig fanns eller pandemin.
Förmågan att förtränga är vanlig men ytterst farlig. Räcker inte uttorkade brunnar och floder, översvämmade landskap eller brinnande skogar som ögonöppnare? Jehovas vittne borde som i min barndom stå i gatukorsningar med sin tidning VAKNA.